Manniskan skapar ”monster ”. Nagon maste dock finnas dar for dessa ”monster” !

Hur vagar hon? Borde man inte lasa in dem for alltid, och slanga nyckeln? Hur orkar hon arbeta med ”de dar vidriga manniskorna”? ” De borde aldrig slappas ut igen i samhallet.” ” De har mordat min mamma, de har ifran tagit ratten att leva”. Dessa ar nagra meningar som vi laser valdigt ofta i nyhetsflodet, och nagra utav dessa meningar fragade jag aven min kara vaninna lite forsiktigt.

Detta som jag skriver om nu ar sa stort amne, sa jag vet inte riktigt vart jag skall borja, eller snarare sluta….. Min liknelse utav detta gigantiska problem i Sverige ar som mafian har i Italien. Detta problem finns over hela varlden saklart. Dock tror jag att det ar betydligt storre i Sverige, an vad det ar i Italien. Har ar vi inte lika solidariska, fast har varnar vi om vara nara och kara pa ett helt annat satt per capita kan jag med stor sakerhet lova.

Min goda van Carolina Tukk, arbetar som advokat och forsvarar sedan 3ar tillbaka domda rattspsykiskt sjuka personer. Helt enkelt de som har psykiska avvikelser, och inte nog med det froken Tukk ar numera ombud for vissa patienter pa Karsuddens sjukhus. Har inne vardas enligt mestadels lagen om rattspsykiatrisk vard(LRV). Karsudden ar Sveriges storsta mentalsjukhus for rattspsykatrisk vard. De som hamnar har, de har ”nastan” alla begatt enormt hemska (ibland bestialiska) brott.

Jag har liksom aldrig tankt pa att min vackra smartnos har ett sadant har arbete som sjalvaste Clarice Starling ( Jodie Foster i Nar lammen tystnar) har. Jag blev lite stel nar hon forklarade denna miljo som hon vistas i… Nu har smartnosen saklart tystnadsplikt, sa hon kan aldrig yppa vilka hennes patienter/klienter ar. Min forsta mening som skrevs till Tukk var: ” Forsvarar du dessa galningar?” & sedan tankte jag lite orovackande i mitt huvud… Hur kan man gora det? Hur vagar hon? Sedan borjade jag tanka rent utseendemassigt pa hur unga kvinnan Froken Tukk ser ut ( nu var jag riktigt ute och cyklade..for vad fasiken har det med saken att gora???…fordomar), hon ser ut som en docka, namligen.

Hon svarade sin tokfia till vaninna: ” Vero, de skall slussas ut i samhallet nagon dag, sa hur hade du tankt att det skulle ga till, om de inte hade nagon som var ombud for dem?”  ” Det finns manga psykiska avvikelser och manga ”sjuka” manniskor darute, och samtidigt ar det en del av samhallet. De haller sig bara inte inom samhallsnormen om vad som anses vara ”normalt”.

Jaha, fortsatter jag att tanka…. Det ar ju inte liksom normalt att stycka sin mamma, eller valdta sina barn etc…

Nyckeln utav det som Carolina berattar for mig att lyckas som ombud, ar att fortroende skapas nar man ser manniskan. Manga ser inte individen. Sen vad som ar ”normalt” ar en ram som ar olika i samtliga sub-kulturer. Vem bestammer hur manniskan skall vara skapt egentligen? Dvs vad som ar ”sjukt” eller inte.

Detta ar valdigt viktiga fragor. Folk ar sa ”aggressiva” mot dessa manniskor utan att 1, ta ansvar och 2, ha kunskap om manniskan som sadan. Det finns manniskor med kronisk sjukdom som da blir domda hela livet. De har ju inte valt sina foraldrar sjalva.

Ok, vissa klienter som hon har, har inte ALLA varit de snallaste…saklart. Fast nagon gang skall vi inte glomma bort att de skall ev. vistas i oppen vard, eller fa permissioner. Alla maste fa en chans till forbattring…aven om vissa inte anser detta. De finns de som tvangsintas som har blivit grymt misshandlad av sin man/kvinna, och sedan gor de en liten garning mot honom, vips sa ryker de in under tvangsvard. Det ar ca 1,5ars vantetid pa en psykolog, och under denna tiden ger man dessa patienter lugnande mediciner. Alltsa, vilka kan anse att detta ar en bra vard? Tank er, att man rycks fran sin trygga tillvaro ( trygg, som den personen anser vara trygg for denne) och vaknar upp ur sin psykos, eller kommer ifatt sin verklighet. Ja, da sitter man dar man sitter.

Vad jag menar ar att det ar viktigt att i tid forsta sitt sjukdomssymtom, eller att man som anhorig ser, sa man kan hinna fa hjalp innan man far sitt ombud Froken Tukk en dag… Om man nu inte ar kroniskt psykiskt sjuk, och begar brott efter brott. Det finns sa manga grader av psykisk sjukdom, och jag  sjalv ar ingen expert inom omradet. Fast det ar en harfin grans anser, Advokat Tukk som arbetat med rattspsykfall i over 3ar… I stort vem som helst skulle kunna hamna nagon gang i livet under lindriga/svara psykiska omstandigheter…. man kan aldrig saga vad livet, och dess olyckligare fall kan medfora for ens eget psyke.

Froken Carolina Tukk.

Detta ar en ”het” fraga. Det ar intressant for nar jag tanker efter och laser i nyhetsblaskorna sa ar det ju aldrig en notis som berattar, att foljande mordare som styckade en 3barns mor, blev kompis med idioten maruijana redan vid 12ars alder, sedan 2:a vannen kokain, och darefter lite lugnande tabletter pa det. Vi  skall aven hava i atanke att kunna forsta att detta monstret blir en ond cirkel, och vi vet alla vad droger astadkommer till din hjarna. Carolina menar pa att, ”nastan” alla sadana har dad, de riktigt sjuka, de som mordar, styckar folk pa de mest bestialiska satt, de ar oftast drogrelaterad pa ett eller annat satt. Detta glommer man latt bort… att alla dessa skitdroger gor att man tillslut hamnar i en psykos. Vid denna psykos, som ni forstar kan det mesta handa. Tank er sedan, uppvaknandet efter nar man inser vad man astadkommit en annan manniska, ja da skall denna person ”fixas” med massa lugnande mediciner i vantan pa en psykiatriker.

Ni forstar sakert var, och nar man maste ta itu med detta problem. Vid tidig alder. Tanker pa alla barn, ungdomar som dagligen mobbas, de som vi (jag&Carolina) tror alldeles sakert efter manga ar kan va svara men utav detta. Man hamnar snett, borjar med droger, dricker, prostituerar sig, man kan utveckla olika symtom pa psykiska sjukdomar. Forst och framst sa har foraldrarna ett ansvar, och sedan maste samhallet borja inse allvaret. Fram for en politik som varnar om skolan och de unga. Ingen ser dem, vi bara stressar vidare i vart informationssamhalle. Vi glommer dock bort att kommunicera med vara barn och ungdomar. Om man inte ser dem som foralder, vem skall de tro skall se dem nar de vaxer upp. Vilka har de att forlita sig pa? 

Jag skulle kunna skriva det langsta inlagget i mannaminne, for det ar sa otroligt stort detta amne, och man undrar hur och var man skall borja…. Vi kan borja med att SE manniskan som hon ar skapt, och fran detta kommunicera pa dennes niva, och hava forstaelse….. Oftast racker det med att lyssna, sedan hjalpa.

TACK, min van Carolina for att du tog dig tid och berattade for mig om din  arbetsmiljo,

och jag tackar dig for din enorma formaga att se indivden som den manniska som han/hon ar. Vilken styrka du har! 

Kram,

Vero