When I read this, I knew that this is a big problem on internet. My Leonardo, thought she was a lying about all this. He cant understand that people are writing like this to a sweet looking girl like her. I think he still thinks, that she has made up this story. We dont have this kind of haters spread like you have in Sweden or America, in the same way like here in Italy. Its really disgusting – and the worse thing is that other women that are bloggers are creating even more mess and haters. Why are people sa cruel? We can only remember that all these haters are so afraid inside of themselves. They should go in therapy, and come out like happy positive loving people.
READ down below the english translation after the Swedish.
Min story, näthatet http://Blondinbella.se/
Jag såg såklart Uppdrag Granskning ikväll, först bestämde jag mig för att inte kolla för att jag inte orkar dra upp skräcken inombords men så bestämde jag mig för att göra det ändå, det gick helt okej. Näthat har varit min vardag sedan jag var 16 år. I flera års tid så har jag dagligen fått se kommentarer och mail om att jag borde dö eller våldtas. Dom två sakerna det är det vanligaste typen av hot för min del. Varje dag i sex års tid. Det är klart att det blir en vardag som man vänjer sig vid, hur sjukt det än är. Jag har också provat att hålla tyst om det, för att inte ge personerna plats men det eskalerar i alla fall, och samma sak blir det om jag väljer att prata om det, jag kommer aldrig undan.
Ibland har det hänt värre saker. En kväll efter att jag hade medverkat i Förkväll så ringer en man och säger att han ska döda mig, han uppger min adress. En annan kväll så står en kvinna och bankar på dörren och skriker genom brevinkastet att hon ska klippa av mina fingrar och posta dom till mig. Hon var arg något jag hade skrivit. En dag kommer en kille upp på mitt kontor och kastar en flådd mink på mig. En kväll när jag är hemma så ser jag bland mitt kommentarsfält att en man är på väg med ett tåg från Malmö till Stockholm och ska hem till mig med en yxa och våldta mig. Adressen skriver han ut i bloggen. Ankomstiden på tåget med. Jag får sedan nog och flyttar. I nya lägenheten så kommer det brev från en man som vill äta upp mig, steka mina bröst i smör. När jag har gått ut i media om hans brev så kommer nya, från en ny person direkt i brevinkastet, utan frimärke. Jag får ordna med personlig vakt varje kväll då jag ska hem. Under tiden som jag byter till säkerhetsdörr så hinner det komma brev i brevinkastet med avföring och män som har kladdat ner papper med deras sperma. Landar ner på min dörrmatta.
När jag är 17 så befinner jag mig i Italien och blir utsatt för ett sexuellt övergrepp med fingrar uppkörda av en äldre man på en nattklubb, så hårt att jag börjar blöda och får uppsöka en gynekolog. Jag försöker polisanmäla på plats men de går inte utan vittne. Jag flyger hem till Sverige, berättar vad som har hänt i tron om att hjälpa andra. Istället blir jag utsatt för ett fruktansvärt hat på nätet med tusentals kommenterar att jag får skylla mig själv, eller att jag förtjänar det.
Det tog oerhört hårt.
Jag flyttar igen till en lägenhet i ett bostadsrättsområde som är vana med personer som är offentliga, kameror precis överallt och en vaktmästare som ofta är i trappuppgången. Där, för första gången är jag trygg. Jag kan sova normalt på nätterna igen. Träffar Odd, flyttar ihop, bloggerskan Kissie skriver ut min adress på hennes blogg första veckan som vi bor i lägenheten och samma kväll står det en man utanför vår dörr som vill prata med mig, han är obehaglig och ger sig inte. Jag börjar skrika, får upp dörren tack och lov och låser. Nu har vi ett bra säkerhetssystem hemma som är svindyrt.
Men brev med killars sperma fortsätter att komma.
Idag öppnar jag inte breven själv hemma utan Odd öppnar allt, jag har fått en form av skräck inför post. Mailen går först till min assistent innan jag får se dom, mycket sållas. Det är min vardag. Näthatet och det vanliga hatet är fruktansvärt. Idag har jag gjort 11 polisanmälningar. Inget har någonsin gått vidare. Visst vänjer man sig, jag har gått i 1,5 års kbt för rädslan och jag mår bättre. Och aldrig någonsin kommer det här att få mig sluta jobba med det jag gör. Hatet får ju aldrig vinna. Men visst tär det på mig och alla andra tusentals kvinnor som utsätts för det här dagligen.
ENGLISH TRANSLATION:
My story, the online hate.
I saw the course Assignment Audit tonight, until I decided to not check because I can not be bothered pulling up the fear inside but then I decided to do it anyway, it went okay. Näthat has been my family since I was 16 years old. For years, I have seen daily comments and emails that I should die or be raped. The two things it is the most common type of threat on my part. Every day for six years. It is clear that there will be a day that you get used to how sick it is. I’ve also tried to keep quiet about it, not to give people space but it escalates in all cases, and the same thing will be if I choose to talk about it, I’ll never get away.
Sometimes it has happened worse. One evening after I had participated in Förkväll will call a man and says he’ll kill me, he says my address. Another evening it is a woman and bang on the door and shouting through the letter box that she’ll cut off my fingers and mail them to me. She was angry with something I had written. One day a guy up in my office and throw a skinned mink on me. One evening when I’m home I see among my comment field that you are going with a train from Malmö to Stockholm and will be home to me with an ax, and rape me. The address he writes out the blog. Arrival time of the train with. I will then think and move. In the new apartment so it letter from a man who wants to eat me, fry my breasts in butter. When I have gone out in the media about his letter there will be new, from a new person directly in the mail slot, without stamp. I can arrange a personal guard every night when I go home. During the time I switch to the security door so time is getting letters in the mail slot with feces and men who have scribbled down the paper with their semen. Lands onto my doormat.
When I’m 17 so I will be in Italy and become a victim of a sexual assault with fingers shoved by an older man in a nightclub, so hard that I start to bleed and may consult a gynecologist. I try to report to the police on the spot but they can not without a witness. I fly home to Sweden, explains what happened in the belief that helping others. Instead, I become a victim of a terrible hatred on the net with thousands of comments that I may blame myself, or that I deserve it.
It took very hard.
I’m moving back to an apartment in a housing area that is used by people who are public cameras everywhere and a janitor who are often in the stairwell. There, for the first time, I am confident. I can sleep normally at night again. Hits Odd, move in together, blogger Kissie print my address on her blog the first week that we live in the apartment and in the evening it is a man outside our door wanting to talk to me, he is uncomfortable and does not give up. I start to scream, get the door thankfully and locks. Now we have a good security system at home that are expensive wine.
But the letter with boys sperm keeps coming.
Today I open letters to myself at home, but Odd opens all, I have a kind of fear of mail. Mails first go to my assistant before I get to see them, very screened. It is my everyday life. Näthatet and the usual hatred is terrible. Today I made 11 police reports. Nothing has ever gone on. Sure, get used to it, I have gone in 1.5 years of CGT for fear and I feel better. And never is this going to make me stop working with what I do. Hatred can never win. But certainly depletes it of me and all the other thousands of women facing this daily.
STOP THE ON-LINE HATE!