Jag gjorde ett klick, och fick upp denna XX. Mycket passande i den miljon jag befinner mig i. Medans jag utvecklar mig sjalv, sa skulle man garna vilja att de andra gar samma vag. Tank, att detta var exakt det jag gjorde nar jag flyttade hit till Padova. Jag var tvungen att ”tanka” mig sjalv in i en film for att klara utav att leva har, och med dessa manniskor. Nar jag sjalv hade lart mig hur mina tankar, kanslor och handlingar lankade med varandra och andra, sa var det verkligt en befrielse.
Jag behovde INTE langre domma de som domde mig, for att jag inte hade den senaste Chanel vaskan, for att jag inte kladde mig konservativt, for att jag var/ar hogljudd, kontroversiell, glad och snall. Att jag kan vara snall i denna kombination var en chock for vissa.
Det ar langt brevet, men las det snalla alla hjartan darute. Stoppade i lite foton oxa…alltid roligt med foton, och kloka budskap. Sedan borja prenumerera pa dem – GRATIS genom www.kaypollak.com
Kays tips nr 27
Den 17 dec. 2012
Hej och välkommen till det 27:e inspirationsbrevet.
Det handlar om: Själviakttagelse
Själviakttagelse – att observera sig själv – är ett mycket kraftfullt sätt att utvecklas. Själviakttagelse innebär att observera allt inom sig själv (alla mina tankar och olika känslor) och också det yttre (hur jag beter mig i olika situationer). Att börja iaktta sig själv kan vara oerhört spännande! Pröva att iaktta dig själv helt neutralt, utan att vara dömande, för att inte hamna i skuld, självförebråelser och självkritik.
Öva dig att se dig själv som om du såg dig själv på film. Du betraktar, observerar och iakttar dig själv helt neutralt. Det är inte alltid så lätt att iaktta sig själv! De flesta av oss har inte fått lära oss det. Vi är inte vana. Men det går att träna sig i själviakttagelse. Du kan träna dig att bli medveten om vad du tänker, vad du säger och hur du agerar. Genom själviakttagelse kan du till ex. upptäcka att du ibland säger ”ja” till något fastän du inte alls vill det. Att du i vissa möten har behov av att imponera. Att du ibland i vissa situationer hittar på en undanflykt, för att slippa säga som det är, etc etc. Att börja med själviakttagelse är ett sätt att lära känna sig själv och att bli mer medveten. Du kan träna dig att börja iaktta dina tankar och känslor.
Exempel: Du kommer in i ett rum. Där är ganska många människor. Kanske 15 stycken. Du går runt och hälsar på alla. Tänk om det är så att om du fick möjlighet att iaktta dig själv (som om allt filmades), skulle du tydligt kunna se att du hälsar hjärtligare på några och mindre hjärtligt på andra.
Och det är väl helt okej! En del relationer är tätare och mer nära än andra. En av dem du hälsar på är en god vän sedan många år! Och en av dem du hälsar på är första gången du möter! Det är klart att det blir olika hjärtliga och intensiva möten. Håller du på med ”själviakttagelse” lägger du märke till det. Du är medveten om det. Du funderar på det. Och du kan därför ändra på ditt sätt, om du vill.
Det finns en spännande fråga:
Tänk om en lärare i en skola hälsar hjärtligare på de elever som i hans ögon är ”söta, trevliga och snälla” än på de andra? Tänk om läraren har sina tydliga ”favoriter”. Och tänk om läraren är helt omedveten om detta. Vad blir konsekvenserna av att en lärare ”älskar och favoriserar” några av sina
elever? Vad blir konsekvenserna av att en läkare visar mer omsorg om några av sina patienter än om andra? Vad blir konsekvenserna av att en chef visar att han/hon ”älskar” några av sina medarbetare mer än andra? Eller att en förälder ”älskar” ett av sina barn mer än de andra?
Är det utvecklande för mig att slå mig till ro och fortsätta ha mina favoriter? Och hur går det för de elever/patienter/medarbetare/barn som inte får min fulla kärleksfulla uppmärksamhet?
Man möter många människor i livet. Vissa tycker man mer om än andra. Det är säkert så. Men tänk om ett annat tänkande kan utveckla mig mer?Pröva att stilla läsa: Några av mina elever är större utmaningar för mig att klara av att tycka om än andra. Några av mina patienter visar mig tydligt min egen oförmåga att vara kärleksfull. Några av mina medarbetare väcker mer mina egna rädslor, fördomar och begränsningar. Ett av mina barn gör mycket tydligt för mig att jag behöver arbeta med mina tankar och min inställning till just det barnet. Sådana slutsatser kan jag komma fram till om jag medvetet tränar ”sjalviakttagelse”.
En intressant sjalviakttagelse ar denna: Jag alltid poserande(det kan man ju analysera vidare pa..hihi) Ida alltid lika knasigt rolig framfor kameran(sagt att hon inte ar en linslus som jag…) I Sardinien i somras i storbondens ”sommarstuga”.
Tänk om det är sant att de som INTE är mina ”favoriter”, kan bli mina bästa läromästare!
Tänk om det är sant att just de kan ge mig min största möjlighet att utvecklas. Arbetar jag medvetet med själviakttagelse kanske jag en dag får uppleva att jag ler lika äkta, sant och öppet mot varje elev, varje patient, varje medarbetare, varje barn! Jag har utvecklats. Min kärlek är inte längre riktad till vissa. Allt började med själviakttagelse. Detta är fantastiskt. Jag har gjort inre framsteg. De andra har inte ändrat sig. Jag har blivit av med egna fördomar och egen rädsla.
Tänk om detta är sant:
Min kärlek kan förstoras och fördjupas genom medvetenhet.
Pröva den här veckan den här tanken:
Jag gör mig fri från de hinder jag har inom mig
som hindrar mig från att älska … X …
Ha med dig meningen i vardagen. Du håller nu på med själviakttagelse. Just den här dagen har du
observerat något i ditt sätt gentemot Olle. Du har genom ”själviakttagelse” observerat ett visst
”undvikande” sätt som du vill förändra. Flera gånger under dagen fokuserar du en stund på Olle.
Samtidigt säger du till dig själv: ”Jag gör mig fri från de hinder jag har inom mig, som hindrar mig från
att älska Olle.”
Ha roligt när du gör övningen. Ha roligt hela veckan! Själviakttagelse är roligt. Ibland skrattar du åt
dig själv. Du observerar dig själv! Du ser och lägger märke till dina olika beteenden. Du lär känna dig
själv! Du blir mer medveten. Allt detta är fantastiskt!
/ Kay Pollak
