Nu vet jag varfor jag ar en expert pa att anvanda ordet, forlat. Jag vaxte upp i ett samhalle dar man skulle halla sig till den ”normala-normen”. Att sticka ut for mycket var inte acceptabelt i mangas ogon. Har kanske man inte skall sticka ut heller, fast det finns en stor skillnad som inte finns dar jag vaxte upp.
Man sager inte rakt ut till ett barn i deras ogon, hogt och ljudligt att ” Du borde sminka dig mindre, du ar ju alldeles sccchvaaart runt oga.” Alltsa, jag talar om att vilt frammande manniskor kunde slanga ur sig sadana meningar till mig. Hade/har folk inget hyfs?
Jag kommer speciellt ihag hur jag alltid at min mammas hemma lagade pannkaks – plattar. Jag byggde platt-slott. Jag varvade dem omsorgsfullt med en platt sylt, sedan en ovanpa med socker, sedan en ovanpa den med smor, sedan ovanpa en med sylt igen osv osv. Ett stor gott platt-slott. Sedan sa hjalpte min mamma mig att skara alltsammans 2 ggr kors och tvars igenom slottet. Allt det goda blandade sig sa gott, och det sag helt underbart ut i mina sma barn ogon.
En gang kom jag hem till min van. Vi skulle ata plattar. Jag kom sa val ihag hur hennes mamma gnallde over vilken tid det tog for mig att ata upp mina alskade plattar. Nar jag fragade om hon kunde hjalpa mig att skara plattarna itu 2ggr, sa fnos hon at mig, skakade pa huvudet och sade irriterat: ” Du vet val att du ar ingen prinsessa, Veronica!”
Nehe? Det var exakt vad jag hade trott tills den dagen kom. Tank om i min drom, jag var en prinsessa? Allvarligt talat, man borjar fundera pa vilka ens kamraters foraldrar var, och vad de sade till en… Riktigt illa.
Jag blev pamind om detta ordet, ” forlat” idag da jag skajpade med en av mina kollegor som ar fran Umea. Om jag papekar till henne pa mitt roliga, skamtsamma vis, sa sager hon genast ”forlat”, eller skriver ordet ”forlat”. Jag kanner mig illa inombords nar hon sager sa till sig sjalv, och mig.
Det kom som en hemsk uppenbarelse till mig, hur illa det ar nar folk skall tycka till rakt upp i ansiktet pa en, om just vad de anser ar det ultimata for nagon annan person… Har NI hort sa hemskt det later… Skulle NI vilja att ert barn blir tillsagda pa ett negativt satt, nar de ej gjort nagonting dumt pga, att den vuxne tycker nagot helt annat?
Min andra dagmamma ( den forste var en gullis…) var likadan minns jag. Allt var negativt. Om jag gjode nagot som ansags vara for feminint i hennes ogon fick man fnysningar, och harda ord tillbaka fran henne.
Jag borjar alska Italien mer for varje dag. Har blir man atminstone endast uppfostrad av sina foraldrar… INTE nagon annan tokig rackare som anser nagot som INTE ligger till grund for den varderingen man star for, aven om man ar en liten flicka.
Man sag val narmast ut sa har nar man var liten…(???)… visst inte vem som sade det ratta… 🙁
Den varsta kan vara hur grannen berattade man gjorde, nar man tog ihjal min katt som jag hade haft i ett ar…. (pga att jag blev allergisk)…. & nar Leonardo undrar varfor jag ibland ar iskall….Ja, da brukar jag beratta vad man sade man hade gjort med mitt husdjur vid 7ars alder….
Omge dig med trevligt folk – som lyfter dig. Men hur gor man med sina barn? Hur skall man veta, vilka som trycker ned dem ute bland alla negativa-tokiga typer…?
Idag ser det ut sa har 🙂 ! Kan knappt komma ihag var vintern har varit…hihihi…. Inte har iallafall…
LoVe ro