Tänk buddhismen och katolismen vilka skillnader i religioner. I ena lägret så väljs man som påve vid nära döden och vid en ny Dalai Lama så skall man vara knappt född. Vilka kontraster. Vad är jag inne på nu då? Ingen aning faktiskt…såg bara filmen 7dagar i Tibet med snyggt blonda Brad igår efter jag äntligen runt elva snåret fick min hemmaburgare.
Bra film. Viktig film. Jag önskar mig en riktig släng av att tänka i ett Lama tänkande….varför skall det vara så svårt? Jag vill ju ryta till när jag blir arg. Jag vill ju vara materialistisk och handla minst 2 par skor i månaden. Jag har svårt att tänka goda tankar om de som jag tycker är tokiga. Som Dalai Lama, eller Tenzin Gyatso som han heter i vår tid skriver: ”I vårt sökande efter verklig lycka och tillfredställelse under livets lopp finns ingen viktigare faktor att ge och ta emot kärlek.”
Reinkarnationen är intressant då ens alla 3 ting, vänner, de neutrala och ovänner kan alla varit helt omvända i ens förra liv. En ovän i mitt nuvarande liv kan ha varit min bästa vän i mitt tidigare jordeliv, eller t om med min egna fader. När man börjar tänka så, kanske man skall gå in med insikten att vara den bästa för alla – ett försök!
Sedan har vi ju den svåra kompisen, men ack så älskvärd – Kharma heter den. Visst stämmer det så innerligt. Om jag gjort något bus, eller mindre bra så kommer det alltid en olycka efteråt. Detta slår ju aldrig fel. Det behöver inte vara att jag bryter ett ben eller bägge 2, bara små små ting som sker i ett onödigt ögonblick när man vill hava frid.
Att man aldrig lär sig?
Oh, jag som sitter inne med så coola bilder som har budskapet vill-ha-och-gärna-tigga till mig saker, fast nu så blir det liksom tokigt att skriveliskriva om de tingen… Min hjärna är totalt confused. Skall äta sushi ikväll med gott chabli vin, så kanske jag kan råda bukt på frågorna…eller inte?! Troligtvis en ständig kameleont på gott och ont !
Varma Kramen från idag ett soligt Padova ^^