man skall antingen göra som italienarna som faktiskt använder sig utav bägge 2 metoderna. Den ena ligger liksom naturligt för dem vilket det inte gör för oss svenskar. Den första är att man pratar med varandra. Att man kan alltså lyckas med konsten att möta en okänd människas blick och börja en konversation. Alltså inte ens en trivsam svensk karl kan börja samtala med en ännu trivsammare kvinna som är för dem okänd. Detta är riktigt oroväckande. Vad är det värsta som kan hända? Vi svenskar har en konstig syn på att ta kontakt med andra människor. Rädsla och massa prestige ligger och gungar i luften. Om man inte vill tala med den där buffliga svenska karln eller den passionerade hingsten från Italia, jamen då får man väl säga det på ett trevligt sätt. Upplever att många är riktigt otrevliga, eller ignorerar de stackars få som vågar komma fram.
Alltså vi satt i parken i Umeå i lördags och smuttade lite ur en flaska vin som fjortisar 🙂 ! Lollo till vänster åkte hem tidigare men byttes av utav Pernilla. Medans vi satt där så passerad mängder av olika gång utav män…eller snarare pojkar. Alltså det var EN som vågade sig fram och säga ” Hej ” ! Vi var glada, artiga, pratiga och såg icke ut som döden… Jag fattar inte hur folk kan träffas i detta landet? Hur bär man sig åt?
Linnea är dottra till min vän Elisabeth, här på lunch på Invito i Umeå.
Så när svenskarna icke kan samtala innan de supit sig full så tänker jag mig att dejtingsiter är det optimala för ER. Att skriva till någon vare sig det är en kvinna eller en man, familj eller kompisar är det BÄSTA jag gjort i mitt liv.
Att skriva ger så mycket till en själv och jag anser att man finner någonting annat bakom den där personen som man vill ha kontakt med. Jag är närmare mina vänner NU än vad jag var innan jag flyttade, när jag såg dem typ en gång i veckan. Likadant var det med Leonardo. Vi skrev ju långa dikter till varandra som gjorde att jag lärde känna honom snabbare än vad jag kanske hade gjort om vi inte hade haft den här distansen.
Så jag tycker svensken borde lära sig att skriva mera aktivt till dem de finner intressant. Det konstig är att de har icke den tiden. När jag skriver till en italiensk vän eller som då till min Leonardo så skriver vi väldigt beskrivande till varandra. Mycket känslor är inblandade i våra sms, mail eller whatsapp meddelanden. En svensk person svarar ju knappt(???) ! Tänker på dessa spel som personer som typ dejtar håller på med.. Alltså vem orkar med sådant? De har man faaaan tid med, men inte att svara som man känner, eller med frågor. Jäkligt lustigt.
Familjen Unik i Vallis med Cameron Diaz och Lily Rose samt största pojken Hugo 9år.
In Italia funkar inte dejting siter så himla bra. Varför? Jo, vi samtalar med varandra och vi är icke rädda samt man håller liksom inte på med spel och svarar efter 2dagar. Det måste ju fasiken vara bättre att skriva och ta reda på vem människan är som man vill lära känna. eller? Ja så slipper man slösa tid om det verkar vara en typ som icke passar ihop med en. & så går man på nästa hingst eller gudinna 🙂 Jag är ledsen att säga detta fast Sverige är riktigt illa ute med detta med relationer. Man tar icke hand om varandra. Man har knappt tid med sina egna barn. Detta skapar olyckliga relationer. Barnen far framförallt illa i det svenska samhället.
Igår så var snyggingarna på plats på foam. Det var 10januari, 12januari och 14januari. Dock så var den mörka skönheten 10 år yngre än de som var födda den 10e och 12e.
Nej men tänk på detta. Om NI inte kan snacka med nya människor…börja skriva då till de NI är intresserad utav. Jag tror på dejting siter. Att man skriver ofta och tar reda på så mycket information om den andra som möjligt. Att man ställer de rätta frågorna och att man förklarar varför man är så frågvis då ”vissa” kan tycka det blir lite för mycket. Fast hur skall man kunna lära känna någon riktigt bra om man inte frågar frågor?
Detta gäller ALLA relationer. SKRIV! Inget är så härligt befriande att få ett mail där man skriver som man tänker och känner. Det gillar förmodligen alla. Problemet är att man tror att man måste skriva så långt tillbaka. Man behöver inte det, alla har inte förmågan att uttrycka sig som en författare. Huvudsaken är att man svarar, och att det innehåller någon form utav gensvar till den andre. När man väl sätter igång så släpper det efter ett tag.
Lycka till.