Någon som tror att man får vila? Knappast. Imorgon gäller Livorno som ligger i Ligurien. Vi skall bila över Merzan till Sardinien ( det är en Ö, om någon uteblev från geografi lektionerna, som jag.) Skönt, slipper jag åka den där livsfarliga nedcabbade bubblan från 1967 denna sommaren. Inatt sov jag skönt iallafall så jag orkar kliva upp i fören imorgon natt och leka Kate med Leonardo bakom mig på det stora fartyget vi skall strutta omkring på, som tar oss till Costa Smeralda.
I livet är man ju osäker på andra. Kan vara dina vänner, familj, kollegor och din partner. Just nu har jag många konversationer med en person som inte riktigt får det gensvar som denne önskar. Denne person som vi kan kalla BRB är en mycket klok person. BRB är mogen och är en person som ger mer än får. Vad skall man göra då tycker jag?
SKRIV till den personen som man vill fånga in riktigt ordentligt. Ställ frågor. Det är svårt om ena partnern är mera flyktig och alltid varit på flykt i livet och sedan dyker en trygg person upp, och man har svårt att ta till sig denna underbara gåva som VI flyktiga sökande personer så ofta behöver.
En fråga som man kan ställa till personer man möter eller vill veta mera utav är; ” Vad är du mest rädd för i ditt liv?” Du får rätt intressanta svar. Mitt svar var för något år sedan var; ” att vara ensam.” Idag är svaret något helt annat. Människan förändras. Jäkla tur.
Susanne & Jörgen i babysittern – så himla envisa de 2 🙂
Ni vet vad de säger….man lockar till sig både det ena och det andra. Jag pratar aldrig om sjukdomar, jag får icke sjukdomar. Däremot talar jag alltid om psykologiska handlingar med alla kors och tvärs. Vad hände på Mellis i måndags? Jo, hon som sitter mittemot Katten började snacka med oss…. och det visade sig att hon var samtalsterapeut. Gissa om jag började snacka och filosofera med henne? Vi blev rejält förskenade till advokat Tukkis, ja ni vet hon som har världens finaste lgh mitt på östermalm och 6meter högt i tak 🙂 och är 10 år yngre än jag och katten. Vi hade sa himla skoj den där morgonen, det är som att gå på en teater och kika på komedi.
Det här ”lammköttet” en eloge till honom…som sprang ikapp mig vid svampen en helt vanlig onsdag morgon. Han tyckte jag hade cool och avslappnad stil, kan berott på att jag var rejält bakis och visste att skojerier väntades. Han tyckte efter att vi hade talats vid en 15 minuter att jag skulle bli föreläsare genom hur man skall föreläsa(??) ! Skön komplimang. Han var ju så rolig, glad och mycket trevlig. & vet NI jag tänkte inte alls den tanken alla i Sverige tänker; ” Han måste vara full, psykiskt sjuk eller vilja ligga ”.
Folk kan faktiskt tala med en ända. Heja dig John H Forsman !!!!