Nu är jag frustrerad över hur man tar hand om de som VI behöver mest. De unga som skall fortsätta bygga Sverige. Allt beror på den knastriga självkänslan som är svår att fånga hos många unga flickor idag. Jag tror jag knappt visste vad det ordet betydde när jag var 12år. Det jag kände igen mig när jag läste boken Slutstation rättspsyk skriven av Sofia Åkerman/Thérèse Eriksson var att vara missförstådd hela tiden som liten.
Antar att många känner sig missförstådd i dagens samhälle. För vem har tid att tala med sina barn när ALLT skall vara i perfektion?
De andra böckerna som jag nyss läste om om de unga som prostituerar sig… så blir man galen på alla männen därute som likt monster tar för sig av dessa ungas kroppar. Efter att ha läst denna boken så skulle jag kunna skicka en brevbomb till Rättspsyk i Sundsvall. Om man saknar empati så kanske man icke skall arbeta med de som behöver empati och förståelse som bäst&mest. Allra först kan man undra hur man kan sätta unga flickor som skadar sig själv ihop med mördare och våldtäktsmän??? Det är något som gått snett här.
Jag kan fortfarande inte tro på att man tvingat likt tortyr en flicka, som fick bära dessa handskar som bilden visar i 3 månader. Är det möjligt? Ja enligt kontraktet som visats, ja. Tänk er att sitta med dessa handskar på sig konstant…hur gör man när det kliar på sin kropp? Hur ser händerna ut när de släpps fria? Snacka om att man kommer känna sig frihetsberövad, och må ännu sämre än vad man gjorde när man blev ihop satt med mördare. Annan oväsentligare sak är stanken inuti den där handsken. Vissa var från 50-talet. Dessa är enligt lag i Sverige förbjudna. De används ändå av några idioter till chefer på Rättspsyk i Sundsvall. Ok, jag fattar…. vad skall man göra när dessa unga är helt psykotiska och varje minsta sak de hittar vill de skära sönder sina handleder med. Efter de blir sydda öppnar de upp sina sår med med fingrarna.
Vart har det gått fel? Ja, någonstans på vägen…innan de kommer hit till rättspsyk. Sedan skall man inte tro att de inte har tankar emellanåt när de mår bättre eller kommer ikapp sin verklighet som de lever i. Fattar ni att de får INTE tala med en endaste psykolog(???). Detta vet jag med stor säkerhet då min väninnan Carolina Tukk arbetar med vissa av dessa patienter på Karsuddens rättspsyk ( de som begått brott och behöver en försvarare). Hon berättade för mig att vissa kvinnor som sitter där under en 4-5år, får under de 2 första åren icke tala med en psykolog. Tror man att de kommer må bättre när de vaknat upp och inser att de förutom att de mår dåligt, oxå har begått ett brott? Jisses!
Så här klär man sina patienter på Rättspsyk i Sundsvall när de ej kan kontrollera sig eller så får de ligga fastspänd i bältessäng i ett isoleringsrum. Utav rädsla så slutar de skära sig eller hoppa med huvudet ned mot stengolvet för att ej ikläda dess mundering. Frågan är om man skall skrämma ihjäl dem för att de skall förstå? Det lyckas i de flesta fallen, dock så kopplar man på andra sjukdomar efteråt så att man kommer in i en djupare psykos eller tar livet av sig till slut. För säga vad man vill, detta är enligt mig och juridiskt sätt tortyr.
Denna byråkrati i det svenska landet är helt utan känslor 🙁 Ingen verkar fatta att man måste ta sig tid att tala och SE dessa unga människor. I första ledet så bär föräldrarna ett stort ansvar, men när de ej klarar utav sina barn pga olika anledningar så finns det svårt med resurser därute. Jag har skrivit om detta så många gånger här på min blogg, och undrar fortfarande hur Sverige som skall vara ett välfärdsamhälle kan ha den högsta självmordsstatistiken i världen? Sverige är INTE ett välfärdssamhälle längre först och främst. Här i Italien är de mycket utseende fixerade och man skall vara vacker och flickorna skall vara lugna och fina. Dock, så äter vi hälsosamt något som man lär sig när man är liten…så man får icke samma problem med ätstörningar som i Sverige, anser jag. Man ser sin kropp och bryr sig om den på ett helt annat sätt.
Dock är A & O de starka familjebanden anser jag. Hela familjen ÄR och kommer alltid vara involverad i ens liv, och ta hand om och stötta i den mån man klarar det. Det kanske inte bygger självständiga individer MEN de unga tar inte livet av sig, prostituerar sig för en iphone, får ätstörningar, skär sig som i Sverige. Jag väljer detta samhället där man har det ekonomiskt värre MEN man har varandra.
Vad väljer NI?