Har ni tänkte på hur sjuka vi är som bestämmer vad som är normalt och icke normalt gällande ålder? När man börjar tänka på det blir man mörkrädd. Jag tänkte på denna för en massa år sedan när min mamma var ihop med en man som var några år yngre än henne och vi undrade hur han kunde vara i den åldern han var och icke hava barn(??). Alltså detta var ett ständigt återkommande dilemma för oss barn som så småningom etsade fast detta i vårt mammas huvud. Fatta hur dum man var? Man ger andra problem genom att anta, och undra över saker som man inte har en endaste blekaste om. Han kanske inte hade bra spermier. Han kanske aldrig ville hava barn. Han kanske hade rädsla att få barn pga olika omständigheter han varit med om som barn. Detta var något som var förstås mellan han och min mamma OCH inte hela bekantskapskretsen, sjuk som vi var….
Ricky&Renata´s gullisar Carolina&Gabriella utanför rolig vacker karusell in Cannes.
När det gäller mig själv så är det sjävklart något fel på mig som icke har 2 barn vid 39år. Ni undrar vad problemet är, eller hur? Ja, tänk om jag har försökt att få barn enda sedan 6år tillbaka med mitt ex Jens och att det tog slut pga att han så gärna ville hava barn men jag var oförmögen att knysta fram ett knyte.
Tänk om det är så att jag inte velat hava barn till jag var 35år. Tänk om det är så att ingen velat hava barn med mig. Tänk om det är så att jag måste adoptera ett barn. Tänk om det är de yttre omständigheterna som påverkar mig att MÅSTE hava barn.
Denna är oxå intressant. Ett tag arbetade jag som säljare på ett företag. Det ansågs konstigt att chefens son som hade arbetat sedan han i stort sätt föddes, icke blev någon typ av chef på pappis företag. När han sedan blev chef vid 24års ålder på företaget, så klagade folk på det…hahaha! Han hade ingen erfarenhet, ju. Nej, men snälla människor…man måste skaffa sig en erfarenhet och det gör man bäst över att få en möjlighet.
Frukosten brukar bli på rummet. Alltid stängd när vi vaknar 🙂
En utav mina anställda på Esthetique hade arbetat med kosmetik i 35år, och arbetade på denna tiden för mig….och jag som 26åring fick ständigt höra av vissa kunder som kände min personal som var 50år, att man undrade varför hon inte blev en butikschef och hur jobbigt det måste vara att jag som ung tjej fick ”chansen” att bli chef. Jisses! Har ni tänkt på att VI tänker så här? Snälla NI alla, vad ni än gör försök att sluta tänka ålder hela tiden. Att man ens kan säga saker till andra angående deras ålder är väldigt elakt. Att tänka är en sak, fast det borde oxå arbetas bort från hjärnan. Hon hade provat på chefsrollen men var en bättre säljare än hon var chef. Alla kan inte vara chef, skulle vara tekniskt omöjligt.
Hur många frågar inte varje månad när jag skall gifta mig? Ni behöver inte oroa ER….jag kanske gifter mig när jag är 60år, vem vet. Måste man vara gift innan 40år? Är det något fel på mig ifall jag inte blivit tillfrågad av någon utav alla mina män jag har varit ihop med om att bli gift? Och när jag inte är gift, så ”kan” man verka desperat att vara 39år och ogift. Och som jag sagt innan, hade jag bott kvar i Sverige så hade jag fått denna frågan dagligen, tack gode gud att italienarna är privata. Man frågar inte frågor hur som haver. Det hör till folkvett något som vissa verkat skita fullständigt i för de endast tänker ur deras egna synsätt.
Ahhhh, första vackra huset som jag såg när vi kom rullandes in mot Cannes.
Credd till amerikanarna som faktiskt bedömmer en efter ens kompetens och vad man kan göra för deras företag. Inte som Svedala eller Italia som undrar hur fasiken man kan ha kompetens eller erfarenhet att utföra vissa arbetsuppgifter innan man fyllt 25år. När man har detta tänkande så är det ungefär att vara lika smart som att tro att man måste bli chef när man jobbat på ett företag i 100år, eller att man måste ha 2 barn innan 40. Vem har bestämt detta?
Känsligt förstås, men det här med att ”inte velat ha barn” fram till 35-årsåldern är i viss mening motstridigt biologi. Det handlar inte så mycket om att stampa med fötterna och skrika att man faktiskt vill – nu. Viss generell fertilitetsproblematik introduceras som bekant redan före 30, beroende på livsstil, och till detta tillkommer andra eventuella komplikationer vid graviditet i hög(re) ålder.
Det gäller att vara uppriktig om erfarenheterna, så att inte kulturen av unga kvinnor vilka lever sina liv som om all kunskap gällande livscykeln vore bortblåst och tillåts fortsätta att breda ut sig; att inför det man upplever vara ett slags misslyckande därför inte börja ursäkta genom att försöka intala sig själv (och övertyga andra) om att man faktiskt inte alls ville bilda familj egentligen. Det är sannolikt att göra saken värre för sig, samt att bidra till en jättedålig trend.
Att göra karriär och på olika vis leva runt är trevligt, men om den personliga mognaden/valet kommer senare i följe av vissa insikter såsom att man kanske inte är född till att arbeta kan det som sagt vara försent. Detta är inte en Hollywood-film, detta är livet – allt händer nu.
I all välmening!
Instämmer till viss del.
Man gör exakt vad man inser är bäst för en. Mognaden kanske kommer senare i livet.
Enligt detta med att det är svårare att få barn vid 35 är statistik från tidigt 1900-tal 🙁
Det är mycket som borde ”ändras” …. I Italien skaffar man inte barn pga att man har inget skyddsnät. Vi har Europas och världens lägsta barnafödsel.
I Sverige MÅSTE man göra karriär… Och sedan kan man undra vilket skyddsnät de kvinnorna har som skaffa barn under 30 – tänker på trygghet och kärlek. Jag ser och hör alltför mycket psykiska problem…kanske de kommer till insikt vid högre ålder att ta hand om sig själv och då skaffa barn.
Jag tror på att om man VILL ha något så får man det ! Ask/believe/Recieve