← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
i ärlighetens namn by Vero

perfektionister är tråkiga rackare.

Nu klagar han på att jag är rude igen(?). ”Du borde vara så där mjuk och gullig som du var från början, Vero” ! Jag tänker då,  ..han menar när jag KUNDE spela den BÄSTA perfektionisten 🙂 Man vill ju gärna vara den perfekta när man skall conquistare någon så klart på någon/ra månader. Det är så himla lustigt detta för ALLA vet att man visar alltid sina bästa sidor på ett utomordentligt sätt när man börjar starta upp sitt förhållande och visst, detta är fullkomligt normalt. Är det bra? Knappast?

Tror NI att jag kunde leva ut som Veronica de första månaderna här in Italia? MEN om man aldrig slappnar av, aldrig tillåter sina mindre perfekta sidor att träda fram, då låter man ju inte heller den andra personen någonsin lära känna en – och du lär ju aldrig känna din partner heller. Det blir automatiskt spänningar inom förhållandet.

Man kan faktiskt ställa sig frågon om den här vägen är den bästa vägen? Typ, ” I did it my way…” Den tror jag inte på. Man skall visa rätt snabbt vem man är och våga vara sårbar. Alltså man måste ju våga sig på förändringar, det gäller att kunna bli mera flexibel i sitt agerande och tänkande. När man släpper på denna perfektionistiska stilen, så som att det kommer inte vara mindre män som kikar på mig ikväll för att jag inte tillbringade 3timmar framför spegeln ( så tänker den fåfänge.) Jag kommer ändå att ha roligast fast jag inte hade den senaste Chanel väskan eller den dyrast klänningen på festen med alla andra som slogs om att vara snyggast klädda – Jag har ju min fantastiska personlighet, och min klokhet som tar mig till första parkett hur som haver…. 🙂 Fatta att så här har jag tänkt så länge jag kan minnas. USCH!

Jag är ingen avundsjuk person MEN jag älskar att vara den som får uppmärksamhet MEN det sitter knappast i ens utseende eller dress, mycket gör det… MEN de gånger jag har det som roligaste och känner mig helt underbart otroligt vacker ÄR när jag kan vara mig helt själv utan förpliktelser eller konstiga föreställningar om att behaga någon annan. Jag bara ÄR och älskar mig själv, och då älskar alla andra mig oxå – för jag bjuder på mig själv.

Som i lördags så hade tjejerna Zumba dans i finrummet i ”sommarsugan”….tror NI jag ville närvara? Nej, klarade inte vara flexibel…och så har man en Leonardo som tjatar brevid att jag skall zumbi zumbi MEN prova själv babyboy…

Jag tänker på detta ( jag är ju en perfektionist i grund o botten) att många tror liksom att marken skall gunga & stjärnorna skall gnistra under varje hett ligg som man har – jaaa, det står ju så i romanerna. Ok, nu läser jag inte romaner ( tur…att jag gillar fakta böcker) men men folk tror ju så här och sedan blir de besvikna. Men, alltså det brukar vara så att man är 2 som ligger med varandra ( kan vara flera oxå…). Sådana här människor de är så upptagna att hitta fel helst på den andre så den kan ej njuta utav själva sexet… USCH!

Jag leker med Marta´s vackra hår..

När jag är bekväm med mig själv och i mitt förhållande så lever jag ut, och jag säger vad jag tycker och tänker vilket jag anser är en god egenskap. Tänk Leonardo han berättade för mig att han knappt kände sitt ex som han var ihop med i 11år…hahaha…alltså??? Man kan då börja fundera på om de försökte sig på en pjäs utav Romeo&Giuila 🙂 ? Fast så vitt jag vet så idkade de iallafall samlag…he he he! Ok, slut på taskigheter för dagen. Nu PT och sedan ligga jäkligt lågt ikväll – leka tysta leken.

Så kommer det klagas på det oxå hahahaha. Att vara ihop med Leonardo det är som att leva med hela zodiaken. Man skall passa in och ihop med hans känslomood och prata med silkeslen röst….fast kom på att då e det fel oxå. Jag har det inte lätt jag 🙂

Detta inlägg kanske blev lite rörigt men jag är lite rörig idag MEN jag är ändå i balans mot mina medmänniskor – stor skillnad.

NI ÄR IALLAFALL HIMLA TILLMÖTESGÅENDE MINA VÄNNER <3