En sak som är 2 paradoxala. Detta pussandet. Det är ju supernicey nicey för man kommer nära andra och närhet behövs i denna kalla värld. Det besvärliga är……Vet ni hur lång tid det tar? Först skall man kindpussa alla man träffar när man kommer till party. När man skall hem samma visa. Dessutom som ni vet vänster och höger – KLART!
Federica ni vet hon som samlar på hermes 🙂 med ägaren av Caffe Diemme som jag nattutvist tappat namnet på…
Ni fattar hur lång tid det tar detta kindpussandet eller hur? Spelar ingen roll hur rund man är under fötterna det skall kindpussas när natt skall avslutas. Att göra som vi svenskar gör vingla hemåt och knappt säga hej då finnes inte på kartan. Det är verkligen att vara ouppfostrad. Här söker vi med kompass efter de vi kom med och det är som vanligt inte få människor för att pussa godnatt… om de visar sig vara på vift runt palazzo som denna kvällen.
Iael med Jacopo. Iael var smart som hade tagit med sig sin solis. Det var nämligen ingen vind och stekhett på terassen. Hon var halv hebreiska och var så himla lik en barndomsvän till mig, Annelie som är en blondie med blå ögon. Fast ni vet när de gör samma mimik med ansiktet och samma rörelser.
När jag alltid är den som tackar för OSS och försöker få med oss hemåt så vet man att från att jag säger till Legolas kan vi åka hem nu och till att vi börjar lätta tar det ca 1timma. När man sedan vet att man är med en 6st släpare och skall ta sig gående ( Fabio bodde nära San Marco ) så vet man att de träffar 100tals personer som de alla skall snackelisnacka med samt att någon skall försöka ta sig in på Baur Hotel för en sängfösare. Estimerade tid 2tim innan jag får min askunge sömn.
Min kommentar var då inför alla; ” Nu vill jag gå hem och sova…”
Den kommentaren var icke populär att säga ansåg en dyngrak Leonardo klockan 4am. Och jag hade väl kunnat tala med bomullsröst och luta mig lite försynt till de vi var gäster hos och fråga om det var ok att vi gick hemåt och sov. Jag har fortfarande mycket att lära, och är allt för försvenskad i detta. Den roliga är att ALLA vi gå hem och sova men ingen vågar trampa på någons tå – kanske därför aldrig några italienare vann något krig heller 🙂 ?? i historien.
Varför jag överhuvudtaget sitter och skriver bloggve idag är en gåta. Jag har familjen Sandströms här som kom inatt från Stoccolma. Måste åka och storhandla. Vara chaufför åt Lego. Fixa mig inför kvällens kalas hos Marcello Carraro som börjar vid 20 fast vi alltid är sena så vi kommer vid 21. Ja, jag kan aldrig vara sen det är Legonino som är.
Imorgon börjar de underbara dagarna med Sandströms och jag är redo och klar att ta hand om 4 barn i 100graders värme.
HÄR SKALL SHOPPAS MED VERO 🙂 !