Alltid lika sorgligt. Alltid lika glad. Alltid sådana kontraster. Frågor som jag alltid får när jag är på besök är; om jag skulle kunna bo i Sverige igen. Om jag saknar Sverige. När vi skall gifta oss. När vi skall ha barn.
Klart jag kan bo i Sverige, frågan är mera att jag inte vill det och Leonardo kan definitivt inte bo i Sverige. Svårt att plocka med sig sockerfabriken hit. Jag saknar min familj och mina vänner så oerhört mycket. Jag saknar allt det positiva med Sverige, väldigt logiskt. Det är ungefär 50/50 där… över vilket land som vinner mitt hjärta.
Barn är mera aktuellt än giftermål. När jag blir gravid så känns kyrkan nära.
Precis nu vid 9am på arlanda så vill jag bara sticka asap. Sitter och irriterar mig på dessa alla svenskar som 30min innan måste stå i kö än fast sittplatser finnes och man har sin egna sittplats med nummer i planet. Vad är grejen?
Några ses ha de trekvartsvita tightsen. En man som sitter brevid mig är jag nära att fråga om han skulle kunna vara så snäll att ta på sig sina skor igen, då han stinker som en gris. Hur tänker man när man tar av sig sina skor bland folk?
Något jag noterat är hur skitigt det är i Sverige. Allvarligt talat så undrar jag om restaurang eller cafee ägare glõmmer att de har en toalett till förfogande och kanske borde städa denna. Det är sjukt snuskigt på många ställen.
Deodorant och duschi duschi är ett annat problem i det svenska samhället. Här verkar parfymsprayning mot kropp vara lysande inne. Man förstår att vi är ett bondefolk och italienarna ett badande romersktfolk. Jag har sagt det innan….Medans det är 50grader varmt i juli så lovar jag att de är mycket sällsynt att jag ens doftar obehaglig odõr från människor in Italia.
I Sthlm på morgonen på tunnelbanan 15grader i aug – svettiga typer indränkta i parfym. Riktigt äckligt.
/ 2tim senare – jag är i luften. Idag är det de klagandes skriverier. Något jag undrar över är hur svårt det kan vara för dessa svenska personer att hålla en trevlig ton. Folk är så otrevliga, stela, kalla och helt obegripligt ostyriga med sina kroppar att jag snart mycket snart kommer att behöva bli den rigida jobbiga Verolina. En gång till en spark mot mitt säte och jag kommer att stilla sänka indiern som är bakom mig.
Jag sov 3timmar inatt. Så kul med mina väninnor. Jag är trött men glad över att få slippa detta landet nu. Jag har varit på vift en månad. Jag längtar efter god mat, kärlek och värme.
Jag vill kyssa min vackra Leonardo. Jag vill ligga…..weeeiiihooo 😉 Jag vill andas lugn utan stressiga tråkmånsar som glor mera på telefonen än vad jag allers brukar.
Jag skall direkt åka till det nya paradiset utanför hemmet. Den ny-gamla sommarstugan, familjehemmet som är ombyggt. Inatt skall vi inviga vårt nya rum. Kanske jag får tillåtelse att ta några foton på denna gård denna date. För 1år sedan var det total förbjudet.
Om ni gillar den sardinska sommarstugan så är det något så sjukt galet stort detta ställe att man knappast kan nämna det och samtidigt undra hur jag kunde fundera över att ta snabbtåget mot arlanda 7am imorse istället fõr taxi 🙂 ! Och jag skojar inte. Jag är som bekant en snäll enkel norrländska. Jag tog taxi.
Tack Sverige än fast jag klagar(typiskt)men denna gången är jag så himla lycklig õver att komma hem till Italien. Just nu känns det som jag kan åka tillbaka om 1år till Sverige.
I min fantasivärld önskar jag att jag kunde plocka med mig alla min nära och kära i handväskan – Jag saknar ju ER så himla mycket!
Och gissa hur mkt foton jag har? Jisses, en månads fotograferande. Nästa vecka gäller fotoblogg och plugga Spaniens historia. Spännande!
Tack, alla ni som följer mina äventyr. Ni betyder mkt för mig… mina små visualistiska-små-psykologer!
Foto/ slängpussar till ER från jag och Lily Rose at Vallentuna on the veranda.
Posted with WordPress for BlackBerry.