En diskussion som förs rätt ofta bland mina vänner som är singlar är vad det är för fel på männen? Nu talar vi Stockholm. Det är knappast enbart männens fel utan kvinnornas oxå. Man kan ju analysera vidare över varför just Stockholm kryllas av singel människor. Som vanligt så drar jag paralleller mellan Italien och Sverige.
Här är det tvärtom. Här finns inte många singlar. Ok, nu är inte Padova en storstad som Stockholm men Milano är och dessutom cirkus lika mkt befolkning. Personligen tror jag det har att göra med att man inte är i kontakt med sina känslor som italienarna är. Rak kommunikation har man som svensk och ibland upplevde jag att det kunde vara rätt sårande ord som sköts ut från dennes mun som singel i Sthlm.
Eller detta arroganta snack med en touch att bräcka varandra med skrytsamheter och då även vi kvinnor? Jag vet inte riktigt vad kvinnor skryter om till männen. De kanske envisas om att det har ett superjobb så den svenske mannens ballar krymper en aning. Jag vet icke.
Det räcker bara med att ställa sig i Sthlm vid en bar och då antingen kommer ingen fram eller så när man börjar över vad man tror förhoppningsvis skall bli en trevlig pratstund så uppfattar i alla fall jag det som antingen blir det skrytsamheter, eller att vederbörande person skall komma med planer om vad denne tycker jag borde göra. Små besked om råd(??) Jag ber knappast om råd ute på krogen om frågor ställs till mig. Jag är icke intresserad över var personen bor eller vilket kontor han arbetar på dessutom.
Man känner rätt snabbt vem man har att göra med så ingen ide att snacka om vad man har eller vad man sysslar med. Riktigt ointressant. Kan man inte bara vara nyfiken på vem man har framför sig, personlighetsmässigt? Jag finner att stiga ut i Sthlm är som att befinna sig på solvalla och alla hingstar tror det är en tävling där de kommer att vinna även om deras mentalitet är likt som dyngan under deras hovar. Varför måste man gå omkring med en mask? Alla männen är väl inte snobbiga arroganta och skrytsamma i Sthlm?
Alla är liksom upptagna att vara ”någon” och tjoha omkring.Man talar om sig själv och visar noll intresse över den man talar med för att kunna se om det kanske trippar förbi något som är intressantare….och det är ju så att ju fler dörrar man har öppna desto svårare är det att finna den rätta.
Var finns de här männen som bjuder på sig själv utan att berätta om sin status, de som är glada varma och intresserad över den kvinna de talar med. De männen som kan fånga humor och är prestigelösa. De männen som är trygga och kan visa alla sina känslor. Var finns dessa männen?
Sjävklart varför VI tycker männen är så här är pga att även kvinnorna uppfattas så här. Vilken tragedi att man skapar ett klimat som är iskallt och en ständig tävlan mot varandra, man och kvinna. Eller nja, tävlan mot allt. Min enda ide att bryta denna attityd är att vara precis tvärtom.
Tänk vad mycket härligare det är att stiga ut en dag och männen är glada trevliga och intresserade över vem du är. VEM DU ÄR. Inte vad du gör. Här är ingen rädd att få ett nej eller en kylig blick, för då går man vidare och talar med någon annan som verkar intressant. Vad väljer man?
Idag väljer jag en varm härlig atmosfär med människor som kör på utan att hava något att förlora. Bättre ta chansen än att missa den och då på ett naturligt enkelt vis.
Här ligger jag…med några funderingar om singel livet i Sthlm. Nu skall det funderas om tjurfäktning och Spanien. Dax att studera vidare.