Jag vet hur ni tänker. Jag är inte så positiv numera till mina rötter. Det fanns en tid då jag skrev mindre bra om Italien och Sverige var lyckansland. Jag kände så här förstår ni gullisar att om jag tycker att de som flyttar som invandrare till Sverige skall anpassa sig så borde jag nog göra detsamma. Jag försöker ha tålamod om det jag finner är mindre bra här i Italien. Jag som alltid varit till punkt och pricka har behövt bli flexibel. Det funkar utmärkt. Nu besitter jag båda.
Som sagt var när jag skriver om hur dåliga vi är på att ta hand om våra äldre så jämför jag med det italienska samhället. Självklart finns det saker här som är dyngan. Korruption, maktmissbruk och mafian för att nämna något. Jag är ju ingen stjärna på språk som nog alla har förstått, så därför blir det svårt för mig att följa tidningar och krönikor i Italien. TV tittar jag icke på, den föraktar jag i detta landet. Det jag menar är att det blir säkert ingen rättvis bild när jag gör mina jämförelser.
Jämförelsen ligger i de jag upplever rent känslomässigt när jag träffar människor och lyssnar på när folk samtalar. Jag förstår italienskan till 80% – men att få fram meningar blir till 20%, så något fattas mig i min hjärna 🙂
Yuimmie vilka goda baddräkter flickorna bär.
Allt ni läser som jag skriver om det är tårar, glädje, ilska, upprördhet, dramatik eller provokation mm så det är alla delar som jag har inom mig. Att skriva gör mig gott. Det som kändes som jag förut ville skrika åt gör att jag idag skriker inombords men utåt sett så kan jag kontrollera mina känslostormar. För det handlar om att kontrollera sig.
Som nu när jag om snart en vecka skall stå snackelisnacka inför mängder av människor så blotta tanken gör mig nervös, rädd och jag undrar precis när jag ställer mig framför alla vad det var jag skulle snackelisnack om nu igen…. Då är det en röst inom mig som säger idag lugna ned dig Veronica, andas och prata mera långsamt än vad du tror att du gör. Ta pauser oxå.
Vogue Italia – Charm
Att vara sig själv fungerar alltid i alla sammanhang som känns jobbiga. Vad mera kan man göra? Man får släppa all prestige och berätta i sådana fall att man är en nervös rackare om det så behövs. Charm har ju funkat tidigare om den är naturlig och ärlig. Påklistrade historier gör sig icke besvär i min värld.
Igår fick jag ett underbart meddelande. Idag har det varit glädje som visat prov på min personlighet. Och gissa hur tyst jag varit? Bara 3 som vet om. Så får det bli ett tag till. Nej, jag är inte gravid. Appropå det så skall jag få expertis nästa torsdag. Vi tar det lugnan ro, när det kommer så kommer det men jag vet att de italienska doktorerna är duktiga på att snabba på processerna 🙂
Miss Monroe
I förrgår natt sov jag som en prinsessa. Och då behövde jag inte ens muta Legi, jag tror han fattade att jag hade såååå ont i min rygg. Ont i ryggen får jag när jag är orolig eller inte tränat. Med träning, eller goda tankar så går allt det onda bort. Och sova måste jag annars måste jag vara knäpptyst framtill 12. Denna gången fick jag grym massage och somnade som en gottegris. Igår för mkt socker – usch! Inatt har jag ont igen pga vad jag tror är att jag svingat mig lite halvtokigt upp på den där stången på mitt poledance pass i kväll.
Nu skall jag krypa till kojs och läsa innan mina blå släcks ned. Önskar alla ER en godnatts sömn.
Imorgon nya tag med studier. Shopping. Mysmiddag. Closing-party här i Padova. Livet är fantastiskt!
Bacio(puss)
