Jag kan icke sluta skratta( illa av mig, för det är arrogant…). Jag förstår inte visst folk som när de får en uppgift så gör man det halvdant. Jag blir lika förvånad varje gång. Jag tänker på offentliga framträdanden till visst folk som bloggar. Varför försöker man inte göra det bästa man kan? Och kan man inte göra det bästa man kan så kanske man skall syssla med något annat.
Såg ett avsnitt av top model. Varför gör man inte som sina chefer säger? Är det svårt att bli mera ödmjuk, gladare, le eller vara snäll mot sina kollegor? De säger ju att de är där för att vinna. För att vinna måste man göra ändringar med sig själv. Dessa personer borde bara pga det bli diskvalificerad. Det finns inga studier som tyder på att om man är en jobbig-rackare, dryg och arrogant bitch som säger att man lyckas bättre. Tvärtom lyder statistiken.
Jag hoppas att dessa flickor är så här bara pga av att de vill göra bra TV. För vi konstiga människor vi vill se misär och sjuka beteenden. Tyvärr, jag är likadan. Nu är jag ytterst, lite inne och kikar eller läser andras bloggar för jag är rädd att jag härmar någon rackare, och jag vill endast skriva om sådant som kommer till mitt hjärta och huvud.
Ibland kan jag icke låta bli att kika in. Jag var inne på en portal och såg lite vad de skrev om. Dessa personer som ligger i topp. Jag måste undra varför de överhuvudtaget har hamnat där. Något mera ointressant har jag aldrig läst om. Någon hade lagt in ett foto på sig själv och postat det inlägget 5ggr. Sedan alla dessa intriger att skriva dynga om varandra och hitta på saker för att såra varandra. Jag fattar inte detta.
Vi människor gillar skvaller, jag vet. Fast tycker man det är sunt med påhittat skvaller? Det är elakt. Jag kan icke stå upp för elakt skvaller som dessutom man vet är påhittat. Vi är målinriktade vi människor. Om vi får av någon ett uppdrag som för oss låter givande och kan dessutom inbringa pengar, status, makt eller någon annan form av belöning mindre eller större så har vi till en början en makalös energi.
Men hur gör vi för att uppehålla denna energi under en längre tid? Ibland vore det super om man själv kan inse att det är dax att gå vidare, och inte uppehålla och göra fadäser för andra i deras arbete? Magkänslan är för mig den bästa. Den finns alltid med oss. Utvecklar man den och vågar lita på den känslan så kan man förutspå händelser, tro mig.
Man måste våga fråga, skriva eller be om hjälp att få kritik om sig själv innan seglet faller helt ihop. Ensam är INTE stark. Det är verkligen ett löjligt uttryck. Hur kan man påstå att ensam är stark? Tillsammans med folk som lyfter en, måste vara bättre än att vara ensam, eller har jag fel? Och man blir definitivt starkare med härliga vänner, familj och annat glatt folk. Det måste i alla falla vara en strävan mot rätt håll.
Yesterday 12years ago…
”This photograph intrigues me so much! why isn’t this the most famous photo from 9/11 instead of the falling man? isn’t 2 people holding hands after jumping more significant than 1 man? it makes me wonder what the story is behind this photo, were they friends or lovers? Or just strangers who were too scared to jump alone? it shows that people need a helping hand even in their final moments, i love it. ” (via em-66)
Jag hittade imorse detta foto på thumblr med text. Jag kan känna att det är lite bizzart fast det visar att ensam är definitivt inte att vara stark. Jag undrar vem som hittat på det löjliga uttrycket. Återkommer om jag hittar info.
Ja ni alla. Inatt tror jag att jag drömt massa tokerier så vansinnigt osammanhängande som detta inlägg var 🙂 ! Sorry ! Skall firra iordning lite lunch. Studera. Träna. Samt njuta av att vara ensam enda till sent imorgon för Leonardo är som bekant och kikar på Dracula.
Jag vill oxå.