Distansförhållande behöver icke kännas tungt. Det kan tvärtom vara en hit som blir starkare än man aldrig hade kunnat tro. Jag tror ju på dejtingsiter och att träffas på nätet. Om vi börjar med att reda ut varför jag tror på nät-amore.
- Först och främst att uttrycka sig i skrift är det bästa. Man kan i stort sett skriva allt det man aldrig vågar säga till den ”nya” personen man träffar. Att skriva gör det mycket enklare. Man behöver inte skriva långa poetiska brev. Man behöver inte vara något proffs. Man skall skriva från sitt hjärta, naturligt och enkelt förståeligt.
- Många är så ivriga att ses väldans snabbt när de nätdejtare – varför inte ge det lite tid. Känna efter vem den där personen är bakom datorn. Var ärlig med att ni skall hålla en kontakt genom att lära känna varandra via skrift ett tag. Orkar inte personen, så då tar man nästa 🙂
- Du kan hitta människor över hela världen, du behöver inte hålla dig till den skånska regionen – våga leta utanför din trygga stad. Vem har sagt att drömprinsen/prinsessan skall finnas i Lund eller Norrköping? Hon/han kanske finns i Paris eller Miami
Ett tips är att alltid vara så ärlig som möjligt med den man dejtar. Sanningen kommer alltid fram. Att försköna sig själv eller undanhålla väsentlig info är dumheter. Jag känner kvinnor i min ålder som helt rätt upp och ned skrivit till män som intresserats för dem att de är ute efter att bli gravid och självklart att den mannen skall vara den rätta som fader. Kanske lite drastiskt att skriva så fast det är ju sanningen. So, why not?
Till slut blev man less att vandra gata upp och ned runt Stureplan så inget kunde komma med mera glädje än att träffa Leonardo. En italienare, det hade jag väl aldrig trott. Jag gillade svenska män, dock icke de som var förstörda längs de gatorna man vandrade. För som jag ser det idag så kan man ju knappt hålla en konversation ute på krogen i Sthlm (kanske Lidköping funkar bättre). Alla är helt stressade. Alla letar efter något ”kanske” bättre hela tiden. Alla är helt fulla. Vissa arroganta&skrytsamma – USCH!
Vero lite kläder på sig. Det var maskerad i Venedig, så lugna ned er(vissa). Det var inte första dejten 😉
Efter 1år med mail skrivande, blackberry skrivande och träffar var 14e dag, ibland tätare. Detta tror jag ledde till att jag lärde känna Leonardo på ett helt annat sätt än jag lärt känna alla mina tidigare pojkvänner. Ingen av oss var intresserad utav något spel. Spel handlar man i affärer. Jag kunde skriva vad som helst och hur som helst. Han är ingen ”skrivare” Legi men han skrev för brinnande livet kan jag lova.
Gissa hur mycket vi skrattar åt det idag? Han saknar mina skriverier så ibland brukar jag skriva till honom när han är bortrest. Igår skrev jag. Han är som bekant och hälsar på hos Dracula i Rumänien.
Ni vet ibland från början när man inte vågar berätta vissa saker som man känner…. då var det så enkelt för mig att skriva det istället. Jag tror på att även om man träffar någon i samma stad så kan man hålla lite distans. Inte verka upptagen, men säga att man vill ta det lite lugnan ro. När man själv börjar skriva så kommer den andre att haka på. Prova!
Och till alla som är negativa till distansförhållande säger jag, sluta vara rädd. Man kan alltid prova och jag lovar att om man ger och får tillbaka så kan det bli en otroligt stark kärlek som växer fram. Och likaså till de som är rädda att blotta sig för nätdejting – Vet ni hur många som är där och dejti dejti? Däremot så får man dejta på ett smidigt naturligt och ärligt sätt via nätet.
Sedan så undrar fortfarande folk i vår bekantskapskrets hur man kan dejta på nätet (???) Då brukar jag svara att i Sverige har alla så bråttom och de kan numera inte hålla en normal nykter konversation ute på krogen. Vi sitter inte och äter middagar i timmar eller träffas upp i stora gäng som in Italia. Därav att jag tror på dejtingsiter för svenskar, eller ja för alla egentligen…