← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
i ärlighetens namn by Vero

jagandet är nytt för mig.

Att jaga priser började jag med när jag träffade Lego. Det verkar riktigt lustigt. Jag t om messade honom om han kunde handla en ny parfym som jag sett i en tidning. Han förstod inte. ”Jomen det är ju taxfree…(billigt du vet galning…)!” Nej, det finns bara taxfree när man åker utanför Europa. Svarar han. Alltsååå vad snackar han om tänkte jag. Nej, men det är minst 20% billigare iallafall. Jag tror killen tänkte på att man icke kan handla cigg lika billigt inom Europa som man kan när man åker mot annat håll. Eller har jag fel?

Lika som körsbär.

Sedan detta att använda små testers? Jag tyckte synd om kunderna att de skulle få sig ett litet prov på en 2ml creme. Så det fick alltid 5st ev. 10st 🙂 ! Nu använder jag dessa små testers likt en tiggare från Stureplan på drinks. Mera skoj? Jo, jag handlar ju som bekant på Kina-butikena här i Padova. Ja, det är inte poppis. Jag blir lika GLAD när någon som kommer Lanvin och försöker sig på en trivsam komplimang åt mitt håll.

Jag medtar egen vagn ( dramaten) till affär när mat skall handlas, ibland en påse om det blir för mkt mat som skall handlas in innan lunchve. Jag hade tänkt handla ett par riktigt superduper gympisar idag för 2500kr. Fick paniken. Dock vet jag att det är lättare att handla dem än ett par höga klackar för 2000 🙂 ! När saker är praktiska jamen då vettu då är det bara handla på, Veronica.

Ärligt talat, jag skall vandra 24h om dygnet och mina knän pallar icke trycket, man är inte 25år längre, än fast jag försöker intala mig detta. Jag skall handla dem imorgon. Nu har jag bestämt det.

Jag har massa kort som det står PAM och Ipercity på så jag kan få extra erbjudanden. Har aldrig hänt förut. Jo, när jag levde med ett ex som var väldigt noggrannt då fanns ICA-kortet i min plånbok. Leonardo undrade vilken sjukdom jag har införskaffat. Han vet hur oekonomisk jag varit. Alltså vi talar riktigt illa.

Javisst är det så att man kanske lär sig när man levt på ruinens brant och ett omen kom till mig vid namn Leonardo. Visst kan jag slösa fast jag tänker idag mig noga för. När Lego säger att det är ok, så känns det ändå lite halvjobbigt MEN jag vet att han älskar att se mig glad-tacksam-och lycklig !

Den där kjolen i skinn skulle jag nog kunna handla trots allt om jag hade ett jätte-rååå-bra argument 🙂

Vad gör jag hemma? Jo, ni vet jag väntar på Leonardo som strax kommer hemåt och då blire att ta sig mot middagshak….sedan tror jag vi köööör ett closingparty in Padova….hahaha. Det var så skojigt för jag messade hans kusin om hon ville haka på. Hon undrade oxå vilken sjukdom jag hade drabbats utav(??).

Assååå haha…människan som precis tagit sig hem från sitt vackra hus in Ibiza och är lagomt happy att behöva tillbringa mera tid än nödvändigt i staden den provinciale. Hon bara” Du Vero….jag och min kusin vi kör the closing party in Ibiza i oktober….då DU arbetar….he he he …”

Japp, jätteskoj att läsa. 

LoVe  ro