För varje dag jag sitter med min psykolog, så blir jag en bättre person. Underbart! Tänk att lyckan är att jag kan gå tillbaka 1,8månader och se förändringar som gjorts. Det är ett bevis för mig själv om mig själv. När jag var liten så var det inte en enda ek-kotte som inte skrev dagbok. Jag var bara en kotte, för jag skrev 2 halvtomma sidor av 100.
Man fick en sådan där hårdpappbokshistoria i rosa med ett litet sketet nyckellås till. Ett lås?? Första frågan är vem, fasiken hade velat läsa? Jisses! Jag var urusel på att skriva. Jag var urusel i skolan oxå. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig, det var så mycket som hände i mitt liv. Jag var ett litet naturbarn fast ändå kände jag att jag inte passade in i den där naturen på landet. Sedan när min pappa blev sjuk så blev jag ännu uslare än innan. Jag var aldrig i skolan nämligen.
Den killen hade enligt mig hamnat lite tokigt med fsg av rosor till oss som stängde den utomhus nattklubben igår.
Jag trodde väl aldrig att jag skulle börja skriva 3000ord per dag. Ännu mindre med så himla många olika funderingar om livet. Det är helt såååå himla fantastiskt för jag har förändrat mig själv och mina kära har även de förändrat sig gentemot mig. De har fått upptäcka nya sidor hos mig.
På väg hem igår. Någon fick smussla med en drink ut. Jag.
Ibland har jag verkligen undrat vad jag skrivit om och hur jag ens kan posta iväg vissa funderingar. Har ångrat mig i någon timma. Helt plötsligt så ångrade jag mig igen att jag hade den där känslan av ånger. Jag står ju för allt det jag skriver. Visst kan det få konsekvenser men hellre att leva ut och handla som jag vill istället för ångra det jag inte skrev eller gjorde. Jag bara måste skriva nu. Jag mår mycket bra utav det. Lika bra som när jag sjunger för människor.
& min psykolog är i ärlighetens namn by Vero. Självfallet för att NI ( som jag varje dag undrar vilka ni är….) läser, eller kikar på mina foton osv, gör att jag blir starkare, gladare och lyckligare i mig själv. Tänk vilken bekräftelse man behöver. Jag menar JAG.
