Tänk att man aldrig är ensam. Varför kan jag inte tänka så när jag känner mig ensam? Det finns många därute som känner likadant och det ger en styrka och mod att prata ännu mera om varför man känner så. Om ensam är stark, vad är man då om man har många underbara personer med sig på samma plan? Ja, alltså man måste vara såååå sååå stark som Pippi.
Det kom ett ärligt känslosamt öppet skrivet brev till mig postat precis när jag kom tillbaka hem idag från stan. Jag visste inte om hon ville att jag skulle posta det här…men det gick bra. Jag bara tog bort namn och vem hon var….så därav att jag väntade ett slag tills hon svarade mig så jag fick tillåtelse att posta.
Hon hade läst min blogg antar jag 🙂
”Hej fining!
Jag ville bara säga att du inte är ensam. jag har en ganska stark depressiv sida som har kommit fram framförallt sedan jag började resa och jobba utomlands. Mina ledsna dagar handlar nästan alltid om oro för min ekonomi och min känsla av att vara väldigt ensam och rädslan för att bli ännu ensammare. Att bo långt borta från nära och kära är ett val jag har gjort för att få leva med den jag älskar och för att få leva det liv jag älskar, men jag är alltid så rädd att mista allt.
Jag har vänner här omkring mig och X´s familj som är som en riktig familj även för mig, men jag saknar så att kunna gå över till mina föräldrar och äta middag eller ta en tur på stan med min mamma och syster eller ha tjejkväll med mina närmaste vänner. Jag vet inte om den saknaden någonsin kommer att kännas mindre även om det har blivit allt lättare att stå ut. Det du skrev, ”kommer det alltid att vara så?” är en mardröm, men vi har gjort ett val och man får göra det bästa av det för just nu är det så här, om tre år vem vet då vad som har hänt…
Jag tror även att den dag jag får egna barn så kommer mycket av tiden jag har att tänka och grubbla gå åt till alla sysslor som kommer i och med ett barn istället. (Hoppas vi båda får ”plussa snart”)
Att ha ledsna dagar hör livet till och som tur är försvinner sorgsenheten av sig självt för det mesta
Kram! ”
Den italienska stilen som jag och XX vill komma uppleva strax 🙂 Alltid välklädda ung som gammal, med pengar eller utan pengar. Vårt älskade Italien.
Vad glad jag blev över att få ett sådant brev skickat till mig. Ett brev där personen jag aldrig träffat in real, skriver så öppet och sårbart till mig. Tänk vad mycket man kan glädja andra människor. Än fast själva brevet inte var det gladast så blev jag berörd.
TACK XX snart skall vi ses. Jag kommer och hälsar på efter Barcelona!
Vardagen träffar oss alla 😉
AMEN