Bekymmerslöshet det lever jag nu. ”Passa dig så att du inte blir utbränd” Snälla, vad är det för begrepp? Jag kan säga nej. Jag gör saker som jag vill. Jag har varit med om det mesta i livet. Ekonomiska besvär. Kärlek som lämnat mig. Min far som förändrades helt. Min familj som vägrade tala med mig när jag flyttade till Italien. Meningsskiljaktigheter med mina systrar. Blivit utköpt från mitt arbete. Sviken vänskap. Allt detta elände – Många fall mitt egna dumma huvud. Vissa fall bådas.
Finns inget som jag tror biter på mig längre. Så att arbeta 30dagar i sträck det är det nyttigaste jag kan göra. Jag är alltid glad. Jag är alltid rättvis. Jag är en levande energi källa. Jag är alltid tillgänglig för mina klienter. Det tar hårt. Jag lever i ett fängelse, fast utan bekymmer.
– 5kg och mina ben är små plocke pinnisar. Huvvet har börjat växa oxå, antar jag – USCH! Längtan efter italiensk mat är stor.
”Att släppa dagens bekymmer och oro. I evighetens perspektiv visar bekymmer ingenting. Det kan låta lättsinnigt, men det handlar varken om slapphet, likgiltighet eller ansvarslöshet. Det handlar om förmågan att vara närvarande i det som sker.
Det som har varit är inte mer, det som inte har kommit, finns inte. Det är underbart att bara leva NU med arbetet och snart släpps jag ut i min egna frihet.” Vero
Jag och min kollega Anna vid arbetsbordet utanför vår härliga bostad 🙂
Jag är alltid tillgänglig när jag icke arbetar för i stort sett alla som är snälla, tills motsatsen bevisas. När jag arbetar är jag endast tillgänglig för de som bringar mig pengar och det är mina klienter och min blogg. Egoistiskt? Nja…det anser jag inte. Vissa har klagat men jag kan inte ge mera, thats it. Jag har helt enkelt inte tid. Jag hade knappast tid att träffa min egna mor när hon kom till Barcelona 🙁 , ändå skall folk ifrågasätta. Det är fint att man berättar sina känslor om sitt missnöje men jag har min kraft och energi till mitt arbete inte till annat. Inte just nu.
För de som klagat så kan man gärna höra av sig till min andra hälft och kolla av hur mkt jag talar med honom. Jag antar att det är högst 5min per dag. Jag orkar inte. Jag har inga tankar, inga ideer. Det enda jag kan tala om det är mitt arbete. Jag andas mina klienter. Jag lever genom dem och vårt Spaniens historia.
Ni märker ju själva hur mina blogg inlägg lyder. Inte har det att göra om den senaste ansiktscremen eller politiska upptåg i Sverige etc och mm.
Min mamma och jag i de få 2 timmarna jag hade med henne 🙁 i Barcelona. Nu måste mammi komma och hälsa på mig strax har jag bestämt.