Jag blir mest imponerad över hur många av mina vänner kan hantera allt det dagliga. Många har ett fantastiskt arbete. De jobbar häcken av sig. Hur hinner de firra allt i hemmet, ta hand om barnen, karln och sig själva är en gåta? Detta imponeras jag utav. Jag anser oxå att det kanske inte alla gånger är en livskvalitet. Men är de nöjda så är jag oxå nöjd.
Jag förundras över hur mycket pengar mina vänner här kan göra av med på diverse yttre attribut/materiella ting. Att man inte nöjer sig med en hall som är 50kvm, utan helst måste den vara runt 100kvm. Har man inget annat för sig så handlar man en till Balenciaga väska och en matchande rock till med glittrande örhängen från Bvlgari – italienskor älskar örhängen.
Nicole & Jessica igår vid ett halloween party långt ifrån oss.
Imponerad utger jag mig ej över att vara när de kommer till materialistiska ting. Jag tycker det är intressant att kapitalismen flödar där jag befinner mig. Har man råd – men handla på då….. Jag förtjusas väldigt över att som sagt var läsa bloggar, kändisar och höra vänner som handlar, reser och spenderar både det ena och det andra på underbara ting. Imponerad, nja. Kanske inombords men icke sååå jag skulle brista ut i något glädjetjut som vissa gör – fast alla vet att det är någon typ av vill-höra-bevingade-tjut-med-falskhet-i….
Däremot finns det ett fåtal vänner, typ 2 som jag kan berätta ALLT som jag gör utan att känna att någon ens skulle tänka att jag skröt, skönmålade mig själv ( usch någon tycker jag gör det – skillnaden är att jag har ett bra självförtroende, självkänslan ligger hyfsat till nuförtiden…kan ha att göra med att vederbörande bor i landet lagom…) eller tror att jag vill bräcka någon annan….fast folk som tycker så, de vill gärna bräcka andra 🙂 Jag säger ju eller skriver bara sanningen. Att ekonomin är döden för mig. Att jag älskar botox fast nu skall barn firras så inte gilla just nu…och säkert 100000 andra saker jag kan stå för.
Om man lever på ett visst sätt så varför inte?
Kanske en dag så väljer jag att leva på ingenting. Kanske imorgon så lever jag inte längre.
Vad vill jag säga ännu en gång? Sluta irritera er på människor som skriver vad de känner och vad tycker. Det finns ett val – SLUTA LÄS! De ni träffar i vardagen som skryter, är martyrer, ljuger , hittpådynga, lever rövare, är allmänt snobbiga och vill gärna bräcka andra med ord – Gå och snackelisnacka med någon annan, då !
DU är väl en fri människa, eller?