Något jag saknar innerligt är humorn. Jag kan komma på 2st som har humor där jag bor (det är illa). Männen har humor. Kvinnorna noll. Jag har försökt fundera på hur det kan vara så. Kvinnorna skall inte ta så mycket plats. Kvinnorna skall vara ”fina”. Ironi hos damerna, där är den stora avsaknaden. Ni kan säkert förstå att jag får problem många gånger. Typ, behöver förklara mina skämt eller värre ironin om och om igen 🙁 Om det är något som jag icke klarar av så är det ”stupidity” ( kändes konstigt att översätta det ordet till svenska).
Jag och kusinen Ullis.
Eller folk som inte fattar kvickt som jag behöver dra allt en gång till för ( ZZZZzzzzzz ) Jag kan inte förstå hur man inte ens kan skratta till rolig humor!? Om jag icke hade haft min humor tror jag att jag hade hoppat från ett stup eventuellt blivit knuffad av någon mindre trevlig vän.
Man behöver inte vara snabb i orden som mig, men snälla försök att hänga med åtminstone i vad som sägs. Antar att den italienska kvinnan ej vågar ta plats och de ligger ej naturligt i deras uppväxt att skoja till det. Det är synd. Det är tråkigt.
Dock, ju tråkigare och mindre humor de har här desto roligare och skojigare blir jag, en ren och skär egoism-boost tillägnad mig !
Förra lördagen fann jag mig lite väl påklädd över att slänga ur mig denna humor-bubbla mot dyngrak-jobbig-jätteblond-pojke på V; ” Du ser himla bekant ut tjejen, var känner jag igen dig ifrån?”
Jag; ” Kikar du på porr?”
Ok, nu kanske inte dessa kontroversiella uttalanden funkar i Italien. Dock har jag alltid velat skaka om folk, få dem att vakna till liv, bjuda lite extra på mig själv – folk får ju ta detta som de vill. Det är deras problem om de icke gillar mina rååa humor som kan förändras beroende på vem jag har framför mig 🙂
Alla kanske inte kan vara smittande roliga, men när andra skrattar eller ler – prova skratta ihop eller LE med dem, lovar att man får himla mycket skojigare.
Slappna av, räläxa och calma calma så funkar det att skratta på begäran än om du ej fattar….