Ihop med nytt blod från 4pm till 3am och fick aldrig frågor som; ” Vad arbetar du med?” ” Vart bor du? ”Vad heter du i efternamn?” ” Hur gammal är du?”
Det är otroligt hur italienarna lyckas på ett smidigare vis få fram all onödvändig information som dessa meningar ovan, utan att fråga.
När klockan blev gryning så hade jag ändå lyckats berätta allt ändå 🙂 Det är underbart hur mycket mera de är intresserad utav människan. Vem de har framför sig. Hur hon/han tänker.
Och hur gammal jag är, vad min väska kostar, eller vad mitt yrke är vid första träff är de säkert nyfikna över ( exakt precis säkert som jag ) men de snackar de bakom ryggen om inte direkt-frågar mot person.
Jag tycker det är avslappnande skönt. Och nu när jag inte längre är lika rädd. över vad de italienska kvinnorna skall tycka eller om de uppträder snobbigt det bekommer icke mig längre.
Som vi alla vet så när jag förändrar mitt synsätt, mitt kroppspråk, min röst, mina tankar om människor jag har runt omkring mig till tankar som endast är nyfikna och positiva, då förändras dom oxå.
Skulle det finnas någon snobbig-stygg-rackare kvar, jamen då tar jag och riktar in mig på någon trevligare. Dock så älskar jag utmaningar när det kommer till att tina upp dessa ladies.
För hur kul är det inte om man möts av en person som är intresserad av just dig, som är trevlig, glad och skojig på ett icke ”heavy” sätt?
Den som då fortfarande är snobby snobby, den e ju då så riktigt skojig så nuförtiden skulle jag kunna plåga den lite extra mycket med jättehumoristiska påståenden 🙂
/ Byte av ämne.
Vi är 1mil från gränsen till Slovenien. Vi kände för att åka och äta lunch med Francesco som bor här runt krokarna… Inga problems att åka ytterligare 1,5 timme för lunchi. Det finns ingenting som e besvärligt för en italianos om de vankas foder.
Vi hörs lite senare. Jag har underbara foton från vingården och det roliga folket – de varma glada !
” Ni e oxå glada och varma, antar jag…annars hade ni icke krypit in och läste i ärlighetens namn by Vero…”
Un grande bacino
