Känner ni igen denna? ” Han var ändå inte bra för dig. Han var ju osäker och fick dig att känna dig otillräcklig. Du skall vara glad att det tog slut.” Ofta när förhållanden tagit slut så skall man på något sätt tycka negativt om den andre(??) Har man tyckte illa om denne hela tiden, eller kommer detta helt plötsligt efteråt? Ljög man för bästa väninnan när hon undrade vad man ansåg om hennes pojkvän?
Likadant när någon dör. Då är den personen något utav den bästa personen i hela världen. Det är som att man satt ihop ett helt kompendium med alla superlativ som finns. Undrar just om denne visste detta när denne levde? Jag menar inte att man skall smutskasta den döde på begravnings dagen, MEN det måste ju finnas en balans.
Jag var på en begravning där en ung människa hade tagit självmord. Alla de unga var där i kyrkan. Det var nog det värsta scenario jag varit på någon gång. Alla visst vad som hade hänt. Alla visste att killen hade mått dåligt. Alla visste att han hoppat från 6meters höjd framför sina vänner på en efter fest.
Det enda vi alla talade om efter kyrkan var hur ledsamt det var att de hittade på andra ting, som om han älskade livet, och såg fram emot så mycket. Han hade allt framför sig med framgång och lycka. Det kanske han hade. Han kände inte så. Hans föräldrar måste levt i en självförnekelse, vilket gjorde att hela alltet kändes olustigt skamligt, med kyrkan som fyllts med deras skuldkänslor. Vi var som fåren. Prästen var herden.
När allt kommer omkring så kommer sanningen alltid att vinna än hur jobbigt det tycks kännas vid just det ögonblicket, att säga orden eller att göra handling. Om man blir tillfrågad. Man häver inte ur sig saker om andra hur som haver, om ingen vill ha din åsikt#grundregel.
Paradoxen´s foton tagna in Italia by Anthony Gayton. Gillar ni dem? Inspirerade från mytologin, Italiens renässans, de förbjudna, kyrkan, de små kungadömena på den då appeninska halvön. Det förbjudna gillar väl alla, eller?
Trevlig helg på er alla !