Månadsvis arkiv: januari 2014
ÄLSKAT har jag gjort ….och sedan?
Jomen, ni vet jag tänker kläder och skor…. Det har aldrig varit så svårt 🙁 Men vad e detta? Legot säger; ” Älska vad du vill?” ” Vad faaaan skall jag älska..menar önska 🙂 ???” Så jag tänker nej, men jag går ned på stan….. Asssåååå haahah jag hade roligare åt, att de tyckte jag va skojig än att jag hittade något 🙁
Jag hittade en underbar svensk Vanessa tröja med glimten i blicken – Den ville jag ha !
OH, helst hade jag velat ha Vanessa som liten….MEN mamma Viveca hon hade förtur….
Har man sett vackarare barn? Ave Maria,,,,,nooo
Så, medans jag väntar.…så handlade jag ett par supernsygga skor. Det gjorde jag. Sedan ….var jag så skojig sååå t om jag orkade knappt gå ut från butiken hahaha…för att jag var lazy sååå pååå vägen ut ….handlande jag en super snygg dress i vitt…
Ursäkta, mig….. Legot sade, ” Älska dig vad du vill… Ja, du ÄLSKAT har jag gjort….men önskade…det gjorde jag när du var min…. Ahhhh, det är inte på ngt sätt skoj faktiskt…ALLA som är ihop med person som älskar NI har funnit lyckan…. SOM JAG <3
Jag kommer älska MERA ( HAPPY ) när det kommer.
Jag är svenska.
TACK, GUD!
Jag kände mig som ett fån.
Något som jag sysslade med vid osäkerhet var många knep. Om man utsätter sig för mindre skojiga ting och man inte alltid känner sig som Opray Winfrey så får man jobba med sig själv. Speciellt om ens syfte är att må bra och skaffa sig ett nytt liv.
I Sverige så är det ofta inget fel att göra exakt vad man vill. Det anses som strongt och självständigt.
Här är det inte likadant. Om man inte hänger med i sällskap så anses man vara långt ner i vett&etikett boken. Det kan t om anses som mycket ohövligt och man kan bli kallad missanpassad.
Om någon tror att det skulle vara underbart härligt att vara ihop med en av de där sexiga italianosarna, så finns det mycket man skall hava i åtanke. Allt är ungefär precis tvärtom som du finner hos en svensk man 🙂
Och har man problem med sociala angelägenheter och hänga med den italienska släkten i dagar så kan man sluta tänka på ett liv med en italiensk man 🙂 eller så vågar man testa förändringar hos sig själv.
Lite hur jag övervann min osäkerhet när jag flyttade till Italien och denna provinciella stad;
Ett säkert knep är att alltid behandla alla lika. Varje person skall vara viktig, helst om man är i en grupp.
Finns det något värre än när ingen talar eller ens tittar på dig?
Titta gjorde de MEN ingen talade med mig ( Bara männen. Det gick ju inte för sig för hur skulle jag anpassa in mig bland de kvinnliga könet, då?)
Alltid total fokus på kvinnorna och framförallt viktigt då de italienska männen är verkligt förtjusta i kvinnor och gärna visar detta öppet genom att tala tala och övervinna.
I Italien är det mycket vanligt att man samlas män och kvinnor. De är inte grupperade som vi ofta är i Sverige med ”tjej-gäng” och ”kill-gäng” utan man är större uppblandade gäng.
Att vara intresserad av andra, och vad som är viktigt för dem ( även om deras intressen var/är tråkiga för mig ) är nog bland det bästa man kan ägna sig åt om man vill skapa sig ett umgänge eller anses som en trevlig och god person.
Det gäller ju att man lyssnar uppmärksammat och inte bara kastar ur sig några frågor för att sedan vända huvudet åt annat håll ( Ave Maria, så många som gjort så åt mig genom dessa år )
Ofta är vi bara är ute efter ett lyssnande öra. Du skall vara den lyssnande efter din fråga.
Var vänlig, varm och utåtriktad samt att man försöker prata med alla. Det är lätt att ignorera eller förbise de som är blyga, eller de som känner sig obekväma och inte vet vad de skall säga.
Dessa personer ser jag speciellt ofta, som en utmaning. De som är snobbiga eller den mest tysta personen – de båda behöver samma hjälp 🙂
Där är ostbiten som åts upp på lunchen 🙂
Var snäll mot alla, och vi vet ju att de som är mest arrogant, snobbiga eller a pain in everyones as, det är dem som mest behöver känna trygghet så de kan bli fria från sin mask.
Nu är det ju inte så att man skall agera någon sorts hoppy-psykolog vid socialt arrangemang, man bara gör sitt bästa.
Det är deras problem – det har inget att göra med dig. Dessutom, om någon säger något dumt, generar sig, inte reagerar eller ignorerar dig – Så fortfarande agerar man som om de är super trevliga typer 🙂
Nu hade jag aldrig detta problemet att ”folk” häver ur sig jantelagen kommentarer eller annan dynga. Lite smartare än så är de liven.
Jag kände ofta den känslan att jag var missanpassad eller att jag inte fick komma till tals. Nu är det ju så att inte många kvinnor kommer till tals eller talar med andra kvinnor hahah så jag kände mig helt totalt på en annan planet.
Från att komma från Sverige där alla säger exakt och vad som helst till en, både män och kvinnor, till en plats där de förvisso höll på glo ihjäl sig till att alla var knäpp tysta fick mig att bli vansinnig inombords.
Jag kunde inte nå dem. Vad viskade de bakom min rygg? De var en olustig känsla fast på ett annat sätt. Enda fram tills jag accepterade mitt liv här, och tills jag ändrade mitt tänkande och min attityd.
Något som man skall fokusera på är namn. Alltid komma ihåg människors namn. När du pratar, tilltala dem vid namn. Jäkligt bra för hjärnan oxå, den somnar inte ihop heller…
Det förmedlar att de är ” någon ”, och man bygger ett starkare band. Detta var ju super svårt då alla så lika mörkt snygga ut och jag kunde träffa ett 50tal på en afton.
Då ber man om ursäkt kort och frågar om deras namn igen så snabbt man bara klarar, när man blir ståendes med någon av de 50 som man träffade på.
De lär icke komma ihåg ditt namn heller, så de tycker bara du är en vågad-smartnos som frågar igen.
Ge komplimanger till människor. Man behöver inte överdriva – alla har alltid något man kan berömma dem för. Det behöver inte vara deras utseende eller klädstil det kan vara något som personen har en åsikt om. Det viktiga är att man låter uppriktig när komplimang ges.
Också, gör ditt bästa för att ha roligt och skratta – med alla. Detta hjälper till att ta bort spänningar och för att bryta barriärer. Nu är ju jag en elaking som tycker att kvinnan inte riktigt vet vad humor är här…
Så jag för dem, blir närmast en burdus man med min, vad jag kan tycka enkla humor. Den där Umeå-humorn är inte ofta på sin plats att skyffla fram.
Har en känsla över varför jag hade ont i huvudet på nyårsdagen#snöbadade Gillar oxå att kameran inte hade glömts bort runt 4snåret 🙂 Mig kan man lita på 🙂
Om man fortfarande blir illamående vid blotta tanken över att socialisera sig när man inte känner sig som Angelina, så glöm aldrig att ALLA har något som de kämpar med…
Det är skönt att tänka den tanken för man vet att man aldrig är ensam. Och allra jobbigast har den personen som inte välkomnar dig när du står där och känner dig som ett fån….
Ibland kändes det hopplöst och jag grät och var arg på dem. En dag kom jag på att jag hade förändrats. Det var ju endast mitt egna problem. Idag tänker jag knappt på om det finns dem som är mindre trevliga…de är så ignorant, precis som jag var om mig själv.
Ignorans är ett tråkigt ord.
” Happiness is like a butterfly; the more you chase it, the more it will elude you. But if you turn your attention to other things, it will come and sit softly on your shoulder. ” Henry David Thoreau
Snacka om att här osar det sexighet.
Vilka män. I Dolce ´s reklam har man verkligen lyckats skapa hur den italienska mannen i sin fulla blomstring sempre talar med kroppen. Han må vara lurig och blickar alltid mot vackra uppenbarelser som kvinnor MEN ingen är så sensuell och nära passionerade som en italiensk man, eller likaså fullt egoistisk och mammig.
Underbara vackra italianos!
Det var väl skoj med lite män? Brukar ju alltid vara vackra sensuella kvinnor som kikar fram på bloggen… MEN kunde inte motstå dessa vackra eleganta, manliga, barnsliga lekande män…som D&G herrarna skapat med Taormina i bakgrunden…. Så himla italienskt sexigt så jag dööööööööör !
Jag tycker att det inte finns något sexigare när män talar med hela sin kropp…. Det är något verkligen avslappnat och begärligt i det.
3-4 elaka kommentarer.
Jag ger mig icke.Vågar man påstå att svensken i många olika forum har tendenser att vilja ”trycka” till folk? Det har bokstavligen exploderat fram i dagens samhälle. Detta årtionde blev värst och när skall det ta slut?
Tror man verkligen att man blir lyckligare av att känna avundsjuka och missunnsamhet toppat med negativa kommentarer? Lägga massa energi på andra människor istället för sig själv? Och dessutom slänga allt detta i ansiktet på folk?
Snacka om att bygga ett samhälle med dåligt självförtroende som samtidigt slåss över att vara bäst, extremt paradoxalt enligt mig.
Var glad för dina med människor. Sluta berätta hur andra borde leva sitt liv. Var lycklig över dina vänner och familj, de om någon borde man uppmuntra. Och klarar man inte det så kan man åtminstone klara av att vara bara närvarande i tystnad – Nästa gång är du den lycklige.
Jag tror personligen att många inte ens är medvetna om hur mycket de klankar ned på andra och ger många ( helst de unga) sämre självförtroende. Ta ett djupt andetag och tänk efter innan du pratar annars knip.
Detta är JANTE, den sjukdomen som allt för många varje dag dras med.
- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
I boken tillfogas senare ett elfte bud, som brukar kallas ”Jantelagens strafflag”. Den är formulerad som en fråga och lyder:
11. Tror du inte att vi vet något om dig?
Användningen av strafflagen beskrivs bäst genom ett citat
| ” | Den enda fras som utgör Jantes strafflag, var således mycket innehållsrik. Den omfattade allt, och så måste den också vara skriven, för absolut ingenting var tillåtet. Den var också utformad som en anklagelse, med alla slags ospecificerade brott i utsikt. Dessutom var den, allt efter tonfallet, lämplig för utpressning och förledelse till brott, och den kunde också vara det bästa försvarsmedlet. | „ |
— Ur kapitlet Du tror kanske inte att jag vet någonting om dig.Från Wikipedia.
Jag blir ständigt förvånad över att jag fått 3-4 elaka kommentarer på min blogg under dessa 2 åren jag bloggat. Måste ju vara något fenomen för jag lever knappast Jante-livet. Tack ALLA ni som alltid är så snälla och till NI som inte var/är det …..kanon att ni inte hatar så mycket för ni vet ju att när NI hatar så hatar ni ER själva och ingen annan. Kram |
||
Burberry.PRADA.Missoni.CHANEL.Fendi.
CHANEL diamond flip bag, gilla. En av mina favorit modeller gör Missoni sommar kampanj i starka rikliga grafiska mönster som är typiska för det italienska modehuset. Varför inte lite PRADA juveler eller Burberry godis för den kommande säsongen?
Fotona från Tenerifa och Mrs Turlington 90 talets stora modell ser sval och vacker ut.
Burberry ´s små gulliga mjuka skinn väskor perfekt att alltid ha med. En liten godis för 385euro.
Fendi pre fall 2014/15
PRADA har inspirerats av 40-talets PRADA och dess förföriska charm a la italiano.
CHANEL diamond flip bag, ja tack!
Denna Chanel väska har ett retro humör, men lika enkel och klassisk. Gillar de små måtten för det priset;
måtten 28 x 19 cm
Pris från $ 2800
JANTE är en sjukdom.
Vet ni vilka de bästa människorna är? De är de som går upp tidigt. Gärna 5:20. De som hinner lämna alla barnen till dagiset innan 8. De som kan hämta barnen runt 18 för att sedan hinna träna och slänga ihop något hastigt till familjen. De som ej har egen tid, de är de bästa människorna enligt den svenska JANTE normen.
Skulle man avvika från detta då är det spydiga kommentarer som utdelas. Varför skulle det vara bättre att stiga upp tidigt än att vara uppe sent? Tänk om man som mamma gillar att vara upp sent och rulla sina köttbullar för att sova längre med sina barn som är hemma? Om ens barn inte går på dagis vid 1,5 års ålder i Sverige då kan man ge sig fan på att man får frågor.
Om man ej provat bo i ett annat land så kan det vara svårt att se skillnaderna. Jag vet att jag ej förstår allt i detta samhället i Italien, och jag vet att Sverige tror sig vara det bästa landet att leva i för många. Är ni alldeles säkra på det? Jag undrar om det är bättre att vara en affärskvinna som arbetar dygnet runt med 2 barn, man, hus och skall hinna med allt….. än att vara en mamma som är hemma med sina barn och ger dem sitt bästa från hennes värderingar, känslor och tankar?
Vad skulle du välja om du hade möjligheten?
När jag sitter och lyssnar på mina väninnor i Sverige så kan jag inte sluta bli att skratta….NI har ju inga möjligheter känns det som. Ni har MEN ni jobbar inte för dem. Jag skulle våga påstå att det finns inte många länder som Sverige som folk mår så dåligt psykiskt per capita, och så många går till psykolog, får även diagnoser slängda i ansiktet av folk i tid och otid eller läser självhjälps böcker.
Måste vara jäkligt snurrigt där inne i hjärnan när JANTE alltid jagar en. För jagar du inte honom själv så kommer du bli jagad av dina vänner,bekanta eller familj om att JANTE existerar.
Han vill att ALLA skall gå upp vid 5:20, lämna ungar på dagis innan 8. Vara den bästa kvinnan/mannen i världen, precis STÖPT som alla andra kvinnor/män.
Det är klart att Italien har sina regler oxå. Skillnaden är att man ”tycker” inte till rakt upp i ansiktet på folk. Här kommer exempel på vad jag får höra och mina vänner.
- ” Men, du förstår att du kan inte sikta på en position så hög, du har inte arbetat på länge !” ( Det säger du… Kan du vara 100% säker på det?)
- ” Hur har ni råd att åka på semester så många ggr per år?” ( Denna meningen är nog den vidrigaste man kan fråga någon)
- ” Känns det inte konstigt med tanken att vara en hemmafru vid 40 och utan barn? Och sedan när du får barn hur länge skall du vara hemma då, då? – Eller du kanske alltid skall vara hemma? ” ( ja, tänk om jag skall det….vet ni …Jag tror det 🙂
- ” Är din väska äkta?” ( Mår du bättre att veta om den är äkta eller oäkta? )
- ” Din pojkvän han har det gott ställt så du vet väl inte hur det är att inte kunna leva dåligt?” ( Vad folk tänker här..som de faktiskt ej vågar säga…vågar jag icke ens tänka på.. Och jag vet hur det är att leva på noll kronor… Jag hade ju ett liv innan min nuvarande pojkvän )
- ” Är det inte besvärligt att inte hänga med i utvecklingen?” ( Vem vet vad jag vet? Vem vet att jag inte är specialist på allt om barn, kärnkraft, världens ekonomi? )
- ” Är det verkligen nyttigt att vara uppe så sent med barnen och vad gör du uppe så sent som mamma? ” ( Min man är ju hemma så han tar hand om ungarna och jag städar, firrar, planerar med maten och jag är helt enkelt en kvällsmänniska, är det ngt fel? ”
- ” Är inte du lite för gammal att börja ta teater lektioner?” ( Men har du tänkt på att jag vill göra något som är mitt intresse? Jag hade inte tänkt bli nya Cameron Diaz !”
- ” Du nöjer det aldrig med lagom?” Du skall alltid ha det bästa, verkar det som..?” ( Hahaha, ja varför skulle jag nöja mig med något dåligt? Lagom… du vet väl att det ordet har någon galen svensk hittat på…!!!” )
Det finns så många skojiga exempel, så måste göra ett till inlägg om detta. Tänk att första åren här i Italien så undrade ingen något. Bara när jag skulle lära mig italienska 🙂 Det frågade aldrig några obekväma frågor. Väldigt få frågade – dem dödade jag snabbt med ”kill them with kindness”.
De snackar och tänker bakom ryggen precis som vi svenskar gör, självklart. Jag säger det igen; ” Jag lever hellre i ett samhälle där folk håller käften och snackar bakom ryggen ( jag vet vem jag är) än kastar dynga och tycker till i mitt ansikte. Varje gång få höra andras raka åsikter som ofta är elaka och ur ett perspektiv hur en annan person tänker….. Alltså kan ni läsa hur sjukt det är?
För när folk beter sig som JANTE så är det väldigt ofta svårt att koncentrera sig på sig själv och sitt egna positiva tänkande. Det är alltid någon som skall komma och störa. Man vill ju socialisera sig med folk ( jag älskar ju människor) fast samtidigt så skall många lägga sig i hela tiden och tro sig veta så jäkla bäst hur andra skall leva sitt liv.
För att inte tala om hur många som är nyfikna fast bryr sig nada om en som person – USCH!
JANTE är en sjukdom. Skaffa filtret om JANTE är svår botad.
MEN hur mycket orkar man lyssna på, tills man måste dra vidare?
Jag påminde en väninna idag om att hon stängde av mig några gånger på skype. Ett par år sedan nu. Hon blev påmind om att hon då, tyckte jag var en negativ rackare och att jag gav väl knappast de mest uppmuntrande tipsen. Inte för att hon bad om dem, bara för att jag ville kontrollera och tyckte min negativa dynga var den bästa…. så hon verkligen skulle förstå.
Det är häpnadsväckande hur hänsynslös folk kan vara.
Vill människor inte försöka gå de där milen i andras skor, eller är de bara så sjukt egoistiska? Folk är allmänt sjukt oförstående för hur andra känner och vad de varit med om. Jag menar inte att någon skulle snacka om sådant som varit utan bara hava vissa livscykler i åtanke, och att påminnelser behöver ej göras.
Jag tänkte på detta när jag idag talade med min vän som hade en del funderingar och inte var mest happy. Även fast hon ej var mest happy så kom det aldrig ett endaste negativt ord från henne om mina funderingar…..
Jag finner det ofta att den här kyliga svenska missunnsamheten kommer smygandes fint formad i en mening. Att man gärna vill få fram att det är inte så enkelt att lyckas i den nya arbetsrollen. ”Nehe??! Hur kan någon annan veta det… om hur det kommer att gå för mig innan jag ens börjat? ”
Och det är klart att antingen börjar jag tänka på smygiga neggi neggi kommentarer eller så tänker jag att ”hon” ( det är oftast en hon) är det jätte synd om – Det är inget vidare skoj det heller.
Jag kan säga att jag blir verkligt överrumplad över när folk redan har latent inbyggt i sin hjärna att inte ta upp negativa saker som man diskuterar. Som min vän idag. De är få och de finns där ute. De är dem man skall hålla sig fast vid och inga andra.
Jag orkar inte vara förstående längre över att vissa personer mår dåligt eller lever i någon typ av såpbubbla och kan slänga ur sig vilken dynga som helst. Jag vet att livet inte alltid är i synk med alla MEN hur mycket orkar man lyssna på tills man måste dra vidare?
För väldigt ofta så när folk är neggi neggi eller känner att de lever på någons sorts ”storhetsvansinne´s-nivå” så blir dessa människor oändligt hänsynslösa.
De är väl medveten att man easy easy kan halka tillbaka till NOLL, igen….eller att de kan börja bli positiva 🙂
Tacksamhet är ett fint superlativ.
Idag förstår jag att min vän stängde utav skype. Jag skall börja göra likadant eller inte svara alls.
Jag glömde en maträtt av alla de där vid den stela Michelin ristoranten… Och tror ni inte att det var en lever-bit – Usch. Jag klarar inte segt lever-kött-bit. Mammas lever biffar är goda med massa lingonsylt och gåsens lever….. men lever från ett köttigt stort djur – Blääääää!
*Likaså att man måste ju själv fatta när folk vill dra vidare…. Alla är fria att dra… Varför ha folk runt sig som aldrig gör en glad?
Don´t you just love that?
Love-photo. Before-photo. The-photo-of death. Bigsister-photo.The kind lady-photo. Fill-it-up-photo. Ariana-photo. Thanks for all photos that has popped up at my phone this period. Pictures are wonderful. So many memories, so many thoughts… Thanks sweeties !
Fill it up in a Swedish way 🙂 My sister Sandra in a party mood, just an ordinary tuesday.
#friends.
That lady must be so kind… ” Pls borrow my hermes scarfs, if you put them back again…haha. My friend Laylan signed in at this hotel outside Stockholm.
You are free open the orange boxes. Loving that hotel.
Princess Ariana living in Washington DC, mother my friend Annette ( Swedish) and father Seth ( Americano)
Me and Kicki last year in june. Happy faces!
Our BEST Kay Pollak. A session in Stoccolma!
Viggo and Hugo with their oldest sister Katariina in the Alps of Sweden.
Olivia and Mikael preparing my healthy reciept of best vitamin juice for mamma Mica – Lets start 2014 in this way !
Fanny BEFORE…..
Fanny AFTER….
Of course this pic was the day BEFORE 🙂
Back to the 80s with Katariina last year in october#stockholm
William with his popcorn. One way to get him satisfied 🙂
Alek and Lino wished us HappyNY !
My cousin Ulrika with her love Jonny wishing us HappyNY !
Bella Happy Karin from Umeå….with her LV bag bought from la famiglia in Padova. Chic at New Years Eve!
Due-selfies at the spa. Todays citat; Once you have accepted your flaws no-one can use them against you / Unknown
Foto-tricks !
Alla gillar vackra foton, men alla tycker inte om att vara med på foton. Vissa känner sig obekväma. Vissa tycker de blir förfärliga på bild. Med lite tricks så kan man se tjusigare och naturligare ut. Man har ju blivit fotograferad några ggr så man har lärt sig tricksen 😉 Även pojkvännen lär sig att lyfta upp kameran eller mobilen när foton skall tagas.
Om jag kikar på foton 6-8 år gamla så känner jag mig äldre på de fotona än vad jag gör vid dagens foton. Det är inte för att jag använder mig utav mera botox ( jag ligger ju lågt med det nu ) utan det är för att jag är mera fokuserad på positiva tankar. Enkla knep.
Tänk på att du äter den godaste chokladbiten i hela ditt liv när foton skall tagas. Då glittrar det till i ögonen. Tänk hur kär du är i din man eller vilka fantastiska vänner du har. Och innan fotot tas så kika upp lite snett i taket och sedan snabbt ned igen så blir det en mera avstressande bild. Det gäller att vanan inne.
Vissa personer har en tendens att sänka kameran när foton skall tagas – inte gilla. Vill man se lite chubby chubby ut så är det helt ok. Jag föredrar att kameran ALLTID hålls i ögonhöjd, gärna ovanför persons hårfäste som fotograferar 🙂
Skippa att smeta på dig BUS och massa makeupcreme samt rött läppstift som gärna gör så att man ser vampig ut istället för fräscht naturlig. Ett tips är att lägga tunnt med highlighter ovanför kindbenet, brynen, nästippen, ovan läppen och använd sobra färger på din makeup.
Inte många blir sitt vackraste om ett foto är taget rakt framifrån – oftast icke kroppen. Ett annat tips är att använda sig utav ljusa ting runt ansiktet. Ett par gnistrande örhängen eller ett halsband som ger ljus till ditt ansikte. Jag skulle även påstå att ett par välvårdade ögonbryn är A och O för att bli tjusig på bild. Ha koll på hur formen är på dina bryn.
Ett annat tips som kan verka löjligt helst när man ber någon annan att ta ett foto, är att jag gör en medveten ansträngning för att dra åt området mellan mina skulderblad och hissar upp mina axlar för att förlänga min siluett. Denna är bäst för selfies 🙂
Och lyft aldrig hakan för mycket, så slipper du se ut som ET, och sänk inte hakan för mycket så man ser galen ut med en dubbelhaka. Normalt läge är bäst och lite sido-pose. Det svåraste att se naturlig ut vid foton är att hålla koll på munnen. Det har jag alltid haft svårt med samt jag har en sned mun. Jag brukar andas in djupt vid rätta foto blixten och sedan förhoppningsvist blir det fotot naturligt med din mun lite halvt öppen.
Ibland har man ju icke tillgång till att firra fotona..helst när man är på röda mattan 🙂
Sedan så om man vill se sexig ut eller redo att bli tagen både här och där så kan man gå in på jätteskojiga bloggar och ta tricksen från deras poseringar 🙂 Helst svenska eller amerikanska unga bloggerskor.
Bästa tipset är såklart att tänka positiva tankar om sig själv att man känner sig glad och vacker, istället för att tänka att man är lite tjockis-ful samt att man skulle vilja hänga sin pojkvän vid närmaste stolpe.
Happy med Alexandra och Laylan <3
Tanke-ätandet !
En annan idè varför italienarna kan äta så många mål och ändå stay fit var något som jag helt plötsligt idag kom på. Jag har ju bokstavligen badat mina inälvor med ostar de festaste, gåslever och annat smaskigt denna veckan…Och då kom jag framtill följande förstår ni;
De äter på ett annat sätt. De kör ju tanke-ätandet. Italienare anser att maten är bland det viktigaste i livet att njuta av. Likaså fransoserna. Middagen som ofta äts sent njuter man tillsammans med goda vänner utav. Hela skallen tänker vilka underbara nyttigheter man skall smaka på.
Våra måltider äter man sakta medans man talar med bordsgrannen och skålar i glasen. Man talar gärna varmt om vilka ingredienser som använts och hur god den pasta rätten är. Man äter sakta. Detta gillar vårt insulin. Och vår kropp bromsar upp och säger till att vi är fulla i magen när man tuggar och njuter av sin måltid.
Ju mera stressade vi är och kastar i oss maten, på väg från ditt viktiga möte eller grabbar tag i något snabbt på morgonen ju mera stress-hormoner skapar du. Kroppen vill ju ha en balans och skriker, ” HJÄLP” !
Jag tror på att när man njuter av sin mat och äter långsamt så bildar kroppen ett lugn som får ens digestive att arbeta bättre och intensivare. För så mycket mat som jag åt denna veckan är inte normalt att man inte går upp typ 3kg ( ev jag 1kg ) Jag har varit så avstressad, lugn och njutit av den franska sofistikerade maten. Detta åt jag över min pre-birthday lunch…..
En aperitif med 4 små olika mini-bites.
En frasig potatis boll som kom in på glödande bark inunder 🙂
Nybakat bröd och tunna chips gjorda av ortens svamp
De gula fyrklöverna var någon blomma som man skulle äta…någon form av soppa med massa olika smaker…
Rödbets soppa, med även den minst 6olika smaker…med en vätska som gjorde att något där i puffade upp sig när man fyllde på …
Jag kom ihåg att detta var en insjö fisk från Geneve hahaha med massa andra olika ting som jag knappast kan komma ihåg för han som serverade oss, han gick bara runt till alla bord och presenterade varje rätt. Han var så stel och talade så långsamt att jag blev less på att lyssna.
Nej fasiken…detta var ju fisken med massa knastrande korn ovanpå…
Sedan så rullade man in det stora ost bordet med de mest konstiga ostarna jag sett. Fråga om de doftade?
Efterrätten Leonardos som såg ut som ett vykort gjort på dagis. Smakade ljuvlig hasselnöt och massa andra smaker….När vi snackar stars på ristorante så är det ju just alla de olika smakupplevelserna som är det magnifika i rätterna.
Efterrätten var alla olika. En överraskning. De gav mig rätt, för jag gillar maräng och passionsfrukt.
Hela mat-sessionen tog ca 3 tim och vi åt och njöt medans vi snackelisnackade på lunchen. Det är väl så att stress orsakar mycket skräp inom oss. Och som man lärt sig att njuta här i Italien! Nu reflekterar jag icke över att vid varje måltid på restaurang så äts minst 3 rätter ev 4.
Sådant var det ju aldrig snack om i Sverige när man gick på restaurang. Det var å andra sidan en ekonomisk fråga många ggr eller så hade man himla bråttom till nästa ställe, eller hemåt (??). Sedan skall man icke glömma att foder är billigare att handla här än i Svedala, och att äta på restauranger. Ja, kanske icke i Milano eller Megeve, utan i Padova.
Den värsta lunchen var när osten som räcker 1 vecka för en barnfamilj kom in, och som vi åt upp över en 1,5timma 🙂
Det var spännande att äta på stjärne-ristorante de 3 MEN lite jobbigt att de stod och kikade på oss alla när vi åt och så fort någon går på toaletten så när man kommer tillbaka och skall sätta sig så skall de dra ut stolen och lägga tillbaka servetten i knäet på en….. Det kan ju skapa en viss stress bara det 🙂