Social är man, fast social på rätt sätt. Hmm, hoppas jag. OK, jag kan vara himla ihärdig och hålla monologer. Dock slår inget dessa glada har-all-tid-i-världen-italienare. Tänk ER att NI måste vara så trevlig hela tiden, och tacka/ursäkta ER efter varje förfrågan om ER mozzarella som skall inköpas. Svara på alla miljarder frågor från alla signoria´s och småprata lite om deras hundar, barn, familj och vart semestern skall tillbringas detta år. Det är ju himla trevligt att de orkar ge sig tid, de som är de privata handlarna. För här gäller de att behålla kunderna.
Fast behåller man kunderna på det sättet? Det måste fasiken jubla när de ser min svullna fot komma haltandes. Här kommer Vero och här går det undan. Jag menar att jag är glad, trevlig och handlar det jag vill ha ( och tro mig jag vet vad jag vill ha…) sedan ” ARRIVEDERCI ” !
Där på torget brukar det vanligtvis vara knök fullt på morgonen med grönsaker, frukt och kryddor… Hur mycket tid kan det ta för någon att välja rätt ananas? Låååååång tid kan jag lova ER… Tänk att jag höll på pusta och stöna som en argbigga till svenska de första 2 åren, nu är man lika förtegen om att få rätt ananas 🙂 ! Fast snabb det e jag 🙂
Herregud vad jag grät de första 2 åren… Ja, över de mesta. Att jag tyckte de var långsamma. De var sura kärringar. De äldre sura signora´s tittade på mig som en utomjording för att jag var glad, nu skiter jag i det. Jag grät över allt när jag kom hem…hur missanpassad jag kände mig här. Nu efter 3,5år har jag äntligen funnit mitt jag, som en utlänning.
Därför känns det rätt mystiskt när det klagas på allt i media och alla tänkbara forum i Sverige. Varför kan inte våra utlänningar anpassa sig till våra svenska regler? Det är ju inte enkelt…. fast har man valt att bo i ett annat land, eller har man flytt till ett annat land så anser jag att man faktiskt MÅSTE anpassa sig. Vad är problemet?
När man släpper rädslan för det okända då blir man bekvämare med alla och framförallt med sig själv. Jag var ju himla rädd och tänkte att den och den var tokig, fast det var väl förmodligen JAG som var en tokfia… Något som är betydligt tokigt är att jag fått så många olika känslor, och det tackar jag det italienska folket för. Här vågar man känna efter hur man mår.
Jag minns att första året så undrade Lego´s mamma om jag var deprimerad. Jag undrade om hon skojade med mig. Tänkte, att OM jag är deprimerad då står jag nog med en kniv mot strupen. Dock är det så att många talar ofta om att de är deprimerade, och det betyder INTE att man laddat en pistol, eller sitter med en karta redo att hiva i sig 500 tabletter i ett svep…man ÄR bara deprimerad. Det går över nästa dag. Nervös kan man vara oxå. Dessa 2 ord är inte längre något farligt för mig. Innan så var det för mig förknippat med att någon kanske inte skulle vara i livet nästkommande dag… Jag hade fel.
Ilska är en annan femma, som ofta betyder denna text ovan…
Hej Vero! Sa bra skrivet, jag kande ungefar likadant efter att jag flyttade till New York. Nar jag sager exakt sa som du skriver att invandrare ska anpassa sig i Sverige sa blir jag kallad rasist och en andra massa hemska saker! Dessutom far jag ”inte lov” att kalla mig ”invandrare” eftersom jag ar en ”rik” svensk som valt sjalv att flytta till NY.. Suck.. #riktigttrottpasvenskarsmentalitet
Kram fran Anne’s kompis
Charlotte
Wow, Charlotte…vad intressant att du känner likadant som jag. Exakt detta med att jag säger om mig själv att jag är ”invandrare” här i Padova…då rynkar svenskarna ( mina vänner eller bekanta ) på näsan..som ”vaddå du har ju det så bra ” …haaha. Att vara invandrare har knappast något med pengar att göra, rikedmar eller fattigdom.
Detta pga att svenskarna ser ordet ”invandrare” som något negativt, fast ändå så vill de hava mångfald…De är väldigt paradoxala i detta anser jag. Rasist? Jag funderar på om det vet vad det ordet står för i Sverige.
Skall bli mycket intressant att se hur valet blir nästa höst i Svedala. Ja, jag är så trött på den där mentaliteten så jag vill knappt åka till Sverige… på väldigt länge.
Tack för att du läste min blogg ! Krama Anne från mig & ta hand om varandra ”overthere” !