Har ni tankt pa att nar man foraktar en annan manniska sa foraktar man egentligen sig sjalv. Det ar sa sant. Tank pa nar ni ar glada, lyckliga och ni har sadana har karleksforklaringar fran er pojkvan eller att er chef verkligen bara alskar ditt fantastiska arbete som du utfardar just for tillfalligt. Nar ni lever i denna kansla sa ar man sallan foraktfull.
Samtidigt nar man hatar sitt arbete och man tycker sin pojkvan ar a pain in the ass, eller din chef ar missnojd, dina foraldrar ar ledsna over att du misslykats totalt i att vara en god forebild and so it goes…. Det ar dessa ganger man startar denna foraktfulla sidan mot andra och ej att forlomma man respekterar ej sig sjalv. Sluta, upp med det. Du vet formodligen battre. Min kompis; Kay Pollak har skrivit nagot lysande om detta…. I share it with you:
” Mitt forakt har inte med den jag foraktar att gora.
Att tro sa ar den storsta illusionen.
Och den farligaste.
Att forsta sitt eget forakt ar en viktig nyckel till att kunna uppleva mera gladje.
Ta ett djupt andetag ”
/ Kay Pollak
Nar vi kommenterar vissa manniskor pagrund av dess kladsel, hudfarg eller ar ironisk, hanfull och ser ned pa andra, foraktar vi dem. Handlar verkligen foraktet mot dem eller mot oss sjalva?
Jag ar jatte ironisk dagligen, och jag undrar manga ganger varfor jag ar sa…. Kan det ha med att gora med mig sjalv? Jag kommenterade senast pa fb en kvinnas kladsel pa det kungliga dopet att hon hade jaklig taskig smak osv. Inte snallt och jag far formodligen ata upp det forr eller senare. Hon skrev tillbaka. Jag bad om ursakt. Fragan ar varfor jag skulle gora det? Kande jag mig missnojd med mig sjalv? Alldeles sakert gjorde jag det. Skall skarpa mig. Varfor inte lata folk kla sig som de vill? Gora sig rolig pa andras bekostnad ar att vara SKIT.
Forlat. Ja, ja sa illa ar de inte att jag maste bikta mig imorgon men jag maste bara saga att det ar inte att vara en god manniska.
Kay Pollak ar min van i nasta liv…. I hope.