I den kretsen vi umgås i så är det rätt annorlunda. Antar jag( vilket man icke skall göra men..) Jag tror att liknande kretsar som finnes i Skåne, Halland, Stockholm eller Götlaborg inte ändå skulle kunna hamna på samma otroliga nivå i diverse utsvävningar. Vad beror detta på månne tro? Kulturen såklart. Jag tror INTE att om man är rik och kvinnan är en hemmafru i Sverige så har hon 2st nannies, och torde nästan lova (nu är jag lite småelak…känner jag..) att till 50% så befinner sig barnflickan mera med barnet än vad mamman gör. Det blir säkert väldigt lätt att ropa efter sin barnflicka att hon kan trösta lilla barnet när det skriker….så kan mamman få vila sig lite.
En klassisk la famiglia#benetton#veneto
De som har det gott ställt i Sverige, så arbetar ju trots allt kvinnan.Hon kanske arbetar mera än 120%, så vad är då egentligen sundare? Jag menar på att hon kanske eventuellt icke heller har tid att tillgodose sitt barns alla hjärtliga tillrop. Kvinnorna här som jag känner som är hemmafruar och i åldern mellan 28-45 de har alla nannies, de har någon som antingen bor i deras hus ( alltid) och tar hand om ALLT (maten, städning, barnet, tvätt..etc) eller så har de 1 nanny och 1 städerska.
Jag frågade en utav mina vänner härom dan, ” men din mamma tar hon icke hand om dina barn?”. Hon svarade att hennes mor hade inte mycket tid även fast hon var pensionär, för hon skall umgås med alla sina väninnor. Hon går språkkurser, hon sportar, hon tar hand om hennes far, hon skall hinna med att shoppa, hon skall ta hand om sig själv kroppsligt ( och detta gör italienskorna 10000ggr mera än vad vi svenskor gör..kan jag lova…har man icke råd att firra fötterna 2ggr i veckan, så gör man det hemma själv 3ggr iveckan..).
Det blir inte mycket tid att ta hand om sina barnbarn då. Såklart gjorde hon det, fast inte i den utsträckningen som min väninna ville att hennes mor skulle göra. Ni måste ha med er att i detta landet finns ej dagisplatser att få, det kostar dessutom multis när man får dem. Det måste planeras fast hela samhället är ett enda stort kaos. Det går ändå ej att planera för allt ändras ändå i sista minuten, så det är inte lätt och smidigt som i Sverige.
:-))
Jag kan ändå inte förstå varför man måste ha nannies, eller är det bara något onaturligt för mig? Jag ställer mig kluven i denna frågan. Om man ej arbetar borde man väl kunna ta hand om sitt egna barn??? Varför skaffar man då sig barn? Lego menar att italienskorna ( de han känner eller de som har råd..) vill kunna fortsätta leva samma liv som de gjorde innan, dvs resa bort en helg med sin man, åka iväg med girlsen på en lånweekend, hava egen tid. Är detta bra eller dåligt? Blir man en bättre, gladare mindre stressad mamma utav detta?
Min vän Katariina som har 4 barn hon fick paniken när hon helt plötsligt befann sig i en situation som då lät normalt när de hade bestämt den, nämligen en lång weekend till NY. När de sedan började tänka efter,,,,” men Lily Rose är ju bara 1år, detta kanske inte funkar.” Sedan undrade många runtomkring henne om det var bra att åka med sin egna man och må bra en helg och njuta av VARANDRA. Det var Veros egna ord….. ” Give up”, såklart man skall ha egen tid, och med den man älskar, annars blir det ju fasiken skilsmässa inom kort.
Jag tror att många ger en ångest, och man måste bestämma själv vad man klarar utav och känna efter vad ens barn behöver. Är man en mor som alltid hela tiden finns närvarande så kanske det barnet kommer att bli mycket rädd som vuxen, att klara sig på egen hand. Italienarna skapar trots allt individualister och det gillas utav mig. Huvudsaken man som mamma mår bra i sig själv, så speglar sig detta i barnet på så många plan.
Idag verkar det som att mammorna hönsar lite väl mycket i Sverige med sina barn och sedan en vacker dag…. ” hej då…borde du inte tänka på att skaffa dig den bästa utbildningen, flytta hemifrån, och ett bra arbete?) Svårt när mammorna har hållit sitt barn lite väl nära dem då att bli den här overkliga individen som nybliven 20 åring. Lite paradoxalt för mig. & jag klarar inte utav heller dessa med nannisar så man kan undra vad som är det absolut bästa tänkbara. (???)
En balans as always.
