Man kan icke anklaga oss för att vara sociala i Sverige. Exakt som Petra Mede sade i Eurovision; ” Om någon okänd person tilltalar en eller ler mot en då är denne antingen psykiskt sjuk eller full.” Det är ju fruktansvärt hur man kan tänka så egentligen. Och det enda vi skulle behöva är massa kärlek, glädje och leenden riktade mot oss. Dessa människor är de man stöter på en helt vanlig tisdag på tunnelbanan i Stockholm:
Förstår ni hur många fulla och psykiskt sjuka jag träffar varje gång jag kliver ut genom dörren? Det paradoxala är att enligt statistiken så finns det fler psykiskt sjuka i Sverige än det finns i Italien. Snacka om att vara rädd att möta någons blick 🙂 ! Om en vecka skall jag sätta mig på tunnelbanan och LE med det största leendet någon skådat, och så skall jag försöka mig på att samspråka med någon oxå.
Pressfotograf för dagen var min kusin Ulrika Eriksson Börjesson Hjelm.