Om du vill ge något av det finaste du har till din mamma – ge av dig själv och av din tid på mors dag. En sådan klockren mening, eller hur? Snart skall jag till min lilla mor uppe i norrland och jag hade tänkt att vi skulle ha en heldag tillsammans bara hon och jag. Jag kommer att missa självaste morsdagen som är nu på söndag, så jag får ta igen det den 5juni istället :)!
Jag är med i lite olika forum både i Sverige och här i Italien numera. Ett forum heter 4SIS, och det är ett nätverk som verkar för kvinnor som lever här & nu. Idag hittade jag Cecilia Nemeth på denna sidan. Hon är coach. Jag fann hennes funderingar över relationer intressanta. Det kan naturligtvis vara vilken relation som helst. Man kan byta ut sin mor mot partner, väninna, pappa, syskon eller annan släkting om man så vill.
Som Cecilia skrev; ”Lyssnar ni på varandras behov?” Är det saker/händelser som du skulle vilja ta upp med din mamma, men som inte blir av?” Om man vill lära sig mera att tala med sina nära och kära och finna förståelse så skriv till [email protected]
Jag själv tänker ofta om det är jag som förändrats så mycket eller om det är min mor som förändrats så mycket. Om hon är likadan som hon var när jag var liten. Eller har hon alltid varit som hon är idag? Ja, för komma ihåg allt, gör man ju icke när man är liten. Har hon tappat vissa egenskaper, och vilka nya har hon fått genom åren? Har jag tappat mindre bra egenskaper eller har jag fått mindre bra på senare år? Jag flyttade så ung. Jag var bara 16år. När man sedan flyttar så långt bort så blir det mera viktigt för mig att ha vissa nära mig. Jag är ju ensam här, medans de har varandra.
En dag är den tiden ni fick tillsammans det vackraste minne som finns kvar i era hjärtan. / CN
Något som Leonardo har svårt att förstå hur man endast kan åka till sina föräldrar 1 gång per år. Han förstår liksom inte att jag tycker det är besvärligt att fråga om han kan betala mina resor upp till norrland som inte är billiga. Jag tänker på att han gärna vill resa varenda helg, och han betalar alltid för 2, så då skall han liksom inte få betala ännu mera till mina behov. Ni ser, nu är jag nummer 2 igen….fyyyy. Tänker på det jag skrev om självkänslan i föregående inlägg. Är det dock någon annans pengar så är jag noga med att inte anta, eller be om så mycket UTAN det skall komma självmant från denne, som i detta fallet är Leonardo. Jag har lärt mig på senare år om man säger så.
Så jag rättar mig i ledet, vilket han tycker är konstigt. Hans föredetta, hon som ville arbeta så lite som möjligt fast hon kunde. Hon som gärna var hemma och tog hand om sin mor-familj för att de hade råd. Hon som hade det bättre ställt än min pojkvän. Han betalade allt för henne oxå. Tänk om det var så i Svedala?! Kan man säga att i det fallet var det min pojkvän som var lite av en tokfio?