← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
i ärlighetens namn by Vero

Varför skall man snacka om elände?

Sjukdomar, vilka som har dött och pengar det är samtalsämnena i Umeå. Det är sorgligt att sitta och lyssna på. Jag funderar mycket på varför man talar om sådant som är negativt, och har ändå inte analyserat klart av vilken anledning det skulle vara intressanta diskussions-forum. Jag tror på att om man sitter och snackar om glädje så finner man det i någonting. Om man hela tiden diskuterar sjukdomar så kommer man att evenuellt locka till sig ännu flera sjukdomar.

Jag längtar tillbaka till den mera privata sfären, där man inte skall lägga sig i någon annans buisness. Det är inte ok, att fråga vad man tjänar i lön. Det är inte ok att sitta i en grupp med människor och låta missunnsamheten eller avundsjukan flöda pga att någon precis sålt sitt hus och tjänat sig en hacka miljoner. Italien DU är suverän i att man har sitt privata och att man utåt sätt talar om glädje ämnen och inte vilka som fått cancer, nervsjukdomar och vilka som tagit självmord. Det har INGEN att göra med, OM jag inte frågar.

Fråga ER själva OM ni skulle vilja tala om roliga saker som man blir glad över och som för människor samman eller om ni vill lyssna på vilka alla sjukdomar man fått? Det är en del utav livet, jag vet fast måste vi tala om elände? Detta gör att jag har lust att lyft min lilla rumpa fort från stolen och fortsätta mot en annan stol där jag kan sitta ensam tills de fattar att det är inte ok.

Min lilla Smilla. Hon är så lik mig med den här enorma viljan…och envisheten. Hoppas hon behåller gluggen 🙂 !

Mika 4månader så himla mysigt snäll. Lilla Smilla pussade på henne hela tiden och jag med. Härligt att träffa min små gullisar…och jag längtar tills de är större när moster Vero kan ta med dem lite överallt och prata till det oändliga.

Något som Smilla har gemensamt med sin mammi Susanne när hon var liten är att ta sig ett dopp om så bara fossingarna. Susanne kunde ju bada kl 24 vid vår sjö och så om det bara var 18grader – alltid ett dopp.

Hur mysigt är det att vakna med en liten nedstoppad bebis under täcket, då? Man kan säga att Mika var lite piggare än vad jag var just här 🙂

Det är med lite sorg i hjärtat jag lämnar Umeå och min familj imorgon för Stockholm, igen. Det har varit helt makalöst roligt och bra att ha talat med min familj på denna resan. Jag vill snart återvända tillbaka…funtar på september redan.

Nu kallar min systers hus med grillis och sol, kanske ett dopp i havet.

Ha en solig lördag på ER !