Har ni tänkt på hur många som blir övergivna? Jag hade på KICKS en gång en mkt klok personalchef som satte oss butikschefer en gång i en grupp för vi skulle lära känna varandra och henne. Förmodligen i slutändan få en bättre teambuilding i vår butik. Jag kom ihåg att vi skulle lyssna på en sång i 5min, sedan läste hon upp en berättelse som vi skulle måla i våra huvuden på vårt egna vis. En efter en fick sätta sig längst fram och sedan svara på 3 frågor som skulle vara beskrivande.
Min personalchef hade ett enda ord för oss alla i slutpläderingen. Min var att hon såg övergivenhet 🙁 !
Så, ju äldre jag blev så fick detta ordet med åren betydelse och nu så vet jag att hon hade rätt. När hon precis sade det ordet ( 2006) blev jag arg men mestadels ledsen. Jag tänkte vem fasiken är hon som kan säga så till mig?
Jag blev övergiven utav min far, fast det var ju pga att han blev sjuk och förändrades till en annan person. Så icke hans fel. Dock är det en typ av övergivenhet från min sida som har resulterat i att jag oftast har övergivit mina pojkvänner. En känsla som jag har känt igen, så därför har jag övergivet dem. Jag har kämpat i mina förhållanden. Fast när det är nog så är det nog då finns aldrig någon återvändo för mig.
Så imorse tänkte jag på hur många som blir övergivna. Värst är det att bli övergiven av en förälder när man är liten tror jag. Det blir liksom svårt senare i livet att klara denna övergivenhet om man inte får hjälp i tid som liten. Man kommer alltid att någon gång bli övergiven. Av sin partner. Av sitt älsklingsdjur. Av sina mor/far föräldrar. Då gäller det att vara stark och förstå varför man blir övergiven.
2 övergivna fast på olika sätt fast vid samma ålder. Passionen av sin fader som bildade ny familj när han var i tonåren. Han fick aldrig någon förklaring. En dag var hans far bara borta bara. Tystnaden är nog den värsta för oss alla. Idag är han en stolt fader, fast tror aldrig han fått någon ursäkt över hans beteende och försvinnande. Så, då får man ta tag i det själv och fråga, fast det skulle passionen aldrig göra. Det gör man liksom inte in Italia. Man har bara en oerhörd närhet med sin la famiglia. Det kanske funkar det med. Vi väljer ju mera den raka stilen i kommunikation eller psykolog i Sverige. Här väljer man tystnad med närhet och kyrkan.
Ha en härlig förmiddag <3