en person som ALLTID ville att det skulle vara rättvist bland mina anställda. En problemlösare. Vaknade nämligen av en obehaglig dröm inatt att jag var på väg med Finlandsfärjan mellan Umeå-Vasa, utan ens en droppe vin ombord 🙁 ! Ombord hade jag en utav mina gamla anställda som hade alkohol problem och hon var så ursinnig på mig för det fanns inte en dropp att dricka. Hon skar sig med allt som hon kunde hitta efter vägen, och jag var tvungen att bära henne hela tiden. Jisses, vilka drömmar.
Nu är det ju så att detta har hänt på riktigt för mig. Ja, inte att vi åkte till Finland och spriten var slut och min personal skar sig. Däremot har jag haft som en uppgift att hjälpa min anställde som hade svåra alkoholproblem. Hon arbetade med mig i nästan 8år på 2 olika ställen. Hon var så himla duktig säljare, så jag ville inte släppa henne. Jag var den som såg henne och hennes problem. Ingen annan chef hade konfronterat henne.
TwinPeak girls <3
Tro mig att det var kämpigt att ta upp detta ämne med henne. Helst när hon som äldre aldrig hade blivit ifrågasatt. Minns att hon hamnade en psykos mitt framför mig. Jag var så ung, jag var bara 27år. Jag hade inte den erfarenheten att veta något om alkoholproblem. När vissa delar av min personal hittade inne på toaletten gömda sportflaskor med vin i, då började det brista. Eller när hon var full på inventeringen. Jag var egoistisk och tänkte att ; ”Shit” tänk om vi måste räkna om alla kajalpennor om 1månad igen???
Ahhhh, Faye Dunaway – BELLA <3
& då eftersom jag var så alltid nära mina anställda så blev det mera krav på mig som chef. De gillade jag, för de kunde alltid vara sig själva med mig och även sina kollegor. Det slutade med att hon fick hjälp av företaget att bota sin alkoholism!
Assåååå dessa småbarn… Hette det Hansons Brothers, eller?? ahahaha, kom ihåg att vi tyckte ena såg ut som Susanne Jonsson ( min syrra.)
Sedan någon med ätstörningar. Det blev mindre lyckat. JAG kunde hava förståelse såklart men det blev mycket bråk mellan oss två. Hon sade upp sig efter att min regionchef pressat mig att försöka få bort henne genom samtal. Världen är grym. Sedan var det min tur att fösas bort 🙁 !
Jag vann dock över min elaka bittra chef.
Miss Bardot passande en dag som denna. Hon upptäcktes ju som bekant in Cannes när hon strosade omkring iklädd små kläder.
Nej mina vänner nu skall jag firra lite här med sista packningen och sedan sätta på mig lite löshår som nu torkat klart.
VI hörs efter vägen.
BACIO
Det tråkiga i kråksången är ju att hon fortfarande hade samma problem när vi jobbade ihop (och kanske än idag).
Jag vet. Har jag inte konstaterat att sjukvården måste ta mera ansvar när det gäller att behandla människor och då talar jag i psykolokiska termer. Man orkar ju knappt lyssna på en människa i Sverige 🙁
Vidrigt. Såklart alla har sitt egna ansvar men ibland behöver man stöd i livet och då skall de finnas hjälp till hands så är det bara.
Kram på dig Sofie.
Du e så härlig Veronica. Du skriver så ärligt om dig själv.
Det e väl det som gör att bloggen är rolig
Att läsa oxå.
Jag saknar dig på mitt jobb iallafall!
Kram
Tack älskade Camilla <3 ! Ja detta är ju min psykolog…och så vitt jag fattat så skall man berätta alt man känner för sin psykolog 🙂 !
Du gör mig GLAD CAMILLA! TACK så innerligt !
tack att DU saknar mig MEN jag saknar inte mitt arbete…bara NI och mina anställda.
PUSS