Otroligt vilka mirakel man kan utföra själv. Jag är så stolt över mig själv. Om någon frågat mig för 2 år sedan hade jag suckat och tänkt att detta tar tid att få bukt på. Inte att det skulle vara omöjligt, fast att det skulle ta tid. Jag har aldrig varit en negativ person.Realistisk pessimist.
En mycket känd nattklubbschef i Sthlm sade en gång till mig öga mot öga, när jag såg mycket häpen ut över att han berättade att hans ex flickvän INTE alls var en stjärna i köket som både jag hört han och hon skryta lättsamt med. Han hade alltid sagt att hon var super duktig i köksregionen. ” Varför sade NI alltid det, då?” undrade jag lite nyfiket.
” Snälla, Veronica klart jag berömde henne…annars hade jag aldrig fått någon hemlagad middag…” ” Man skall uppmuntra det man vill ha…även fast det kanske inte smakade tryffel och doftade sprudlande champagne mellan gångerna…” !
Jag kommer aldrig glömma dessa meningar som kanske var lite mera i det hårdare slaget, men han hade så rätt. Man måste UPPMUNTRA det man vill hava, eller åstadkomma uppmuntran hos sig själv. Ibland när jag hade problem som uppstod väldig ofta här i Italien när jag flyttade hit med dessa elaka tjejer så försökte jag innan jag visste att jag skulle träffa dem att göra en liten ”uppmuntran”. Denna i stil med att ge dem credd för något jag hört de gjort. Berömma dem att de förmodligen är super duktiga på sitt arbete. Det får inte vara flosker, måste vara något äkta.
Dock så hjälpte oftast inte detta. De tyckte att jag var ännu mera ”konstig” hur JAG kunde se ut som jag gör, vara glad, snäll och dessutom till råga på allt ge dem beröm&uppmuntran(???).
Sheryl Fenn i Twin Peaks – tänk ER att alla var typ som hennes roll i Twinkan – Bitches..
Här funkade inte ens uppmuntran&beröm(?) …hahah. Så jag funderade lite vad jag skulle göra och hur jag skulle bete mig, och varför skulle JAG förändra mig??? Fast det gjorde JAG det var ingen annan som tänkte förändra sig och bli snällare mot mig. Jag blev som dom…jag orkade inte GE mera. Jag var alltid GLAD ock skrattade och höll mig till männen istället, eller till de tjejer som var hyggliga. Det funkade.
Jag slutade att vara RÄDD. Det var den enda räddningen för mig efter att ha varit ledsen i över 2år när jag träffade många tjejer här i denna stängda grupp av överklass a la Italia.. för jag älskar ju att socialisera mig och vara ut på middagar. När jag slutade vara rädd så blev jag mjukare och ännu mera lyckligare och de tappade sina ”masker” gentemot mig.
Nu kan jag t om stå upp i bikini och sjunga a capella framför okända snobbiga människor som inte är det minsta trevliga och känna att de är sorgliga med alla sina pengar och gubbjäveln den ena visste jag hade precis lämnat sin 35år yngre älskarinna i han och hans frus gemensamma ”sommarstuga” medans han just då var med på båten med sin fru… Jisses, vilket gäng! Den roliga är att de är hans fru som har pengarna oxå …hahahaha. Hon måste ju vara ännu dummare.
Det har skett ett mirakel och jag kom på det själv när jag vågade sluta vara RÄDD för människor som försöker trycka ned mig med deras egna missnöje. Bara en tanke på detta gör att jag stärker mig allt mera dag för dag….
Mitt motto i livet har alltid varit att behandla andra som jag själv vill bli behandlad. De gånger jag icke har behandlat mina alla väl, så har jag fått smaka på samma mynt. Och vet NI jag har svalt och vetat att det var rätt åt mig. Nummer 2 är att alltid hitta en lösning på problemen, vilket inte alltid varit enkelt i mitt liv..och fortfarande är svårt för livet går upp och ned.
Som den känslomänniska jag är och så otroligt framåt, med diverse åsikter gör att jag alltid kommer att vara en sökare och leva i sus och dus.