Jag har blivit belönad. Vet ni att man blir belönad många ggr per dag, fast man kanske icke tänker på det. Bli belönad handlar inte om att få, tjäna eller vinna pengar. Jag blir ofta belönad med mail. En fantastisk känsla.
Jag gillar att få massa frågor och berömmelse – som alla andra.
Jag blir belönad av människor som jag respekterat och sett upptill som just då icke såg mig men nu fått upp locken. Det kan vara en tokig belõning till ens ego och jag har insett att vi båda icke synkade i livet. Så jag kan nattutvis inte belasta dem över att de inte såg min underbara personlighet just då som nu 🙂 !
Skulle man vilja vara älskad av alla? Svaret är nej! Visst skulle man vilja men det är omöjligt som vi vet.
Vidare om att bli belönad; Jag blev riktigt belönad på min väns bröllop förra lõrdagen. Jag hade varit overkligt nervös, stressad och kãnt mig utan fantasi att lyckas få ihop ett perfekt tal till min Alexandra.
Varför? Jag kände press. Jag ville få med massa saker i detta talet. Jag ville få folk att skratta och gråta. Det var över 2tim tal under middagen alltså många som höll tal till brudparet. Vem var sist? Jo, jag.
Detta gjorde att jag hann bli lagomt rund under fötterna, kunde ej slappna utav, försõkte göra om mitt egna tal då jag fick sitta och lyssna på 10andra tal innan mitt. Hjälp! Då brudgummen arbetar med goda viner så blev det svårt att låta bli det utsökta franska.
När det var min tur var jag så nervös och kände att vad är det jag skall snacka om som ej har sagts. För att inte blanda ihop mina känslor som nervositet i mitt beteende så tänkte jag tyst i mitt huvud,”tala långsammare, tydligare, hõgre, gör pauser, fråga publiken – få gehõr, skratta och framförallt visa vad jag menar med mitt tal – då brast det…jag grät.
Jag visualiserar mig själv att jag är Oprah i tal exempelvis och vacker som Angelina och ett leende som Cameron Diaz. Detta har visat sig fungera. Jag erkänner villigt att jag svettade ned hela klänningen, t om min händer dröp av vätska under talet MEN jag fick min belöning. Inte bara över att jag är duktig på att sjunga och avslutade med Puccini’s ”nessun dorma”, jag vågade släppa all rãdsla och vara mig sjãlv.
Detta gillade folket. Jag sade t om inför alla hur jag kunde vara så nervös nãr det är en av mina nãrmsta vãnner…och sedan rabblade jag upp ev varför. Att våga blotta sig är det bãsta man kan göra om man är orolig att göra fel.
Foto/ Jo tack, skulle närma mig svanen som bor i lilla dammen. Hans fru hittades dõd förra året och nu e mannen ensam 🙁
Den gillade inte mig. Den vände på sig och bõrjade glida mot mig och lyfte vingarna – Jag vände och sprang! Jisses, vad den vill va ensam… Det är bara husfrun som den kan va glad i.
Inga djur gillar mig. Inte heller hõnsen eller de 15st nya småkycklingarna. Den svarta katten e hiskeligt rädd. Det är bara lill hunden på gården som vågat sig fram…och jag gillar inte hundar. Typsiskt!
Posted with WordPress for BlackBerry.