Empati är att känna förståelse för andra. Sympati är att känna med en människa. Alla har vi chansen att utveckla denna förmåga under livet. Man kan bara hoppas att vi alla kommer dit, då empatiskt tänkande varierar stort mellan olika människor.
Det är lustigt hur många i Sverige tycker sig tro att det kan vara farligt för en själv att känna alltför mycket empati. Vanligt missuppfattande enligt mig. Typ att man kan bli utsliten av att ta på sig andras lidande(??) Men de många tokiga mãnniskorna icke fattat ãr att man kommer inte som andre person vilja bli den som eventuellt lider, utan man lär sig att fõrstå den andre.
Exempel; om min goda väninna startar upp dagen med en lina kokain och avslutar kvällen med grãs och dãremellan några flaskor sprit och sedan berättar vilken ångest hon har varje dag. Om jag fõrstar henne och ser vad som håller på att hända, hur kan någon smart mãnniska tro att jag skulle vilja bli ställföreträdande i hennes lidande?
Oki, det exemplet lät rätt grovt.
Jag tror däremot att om man har en välutvecklande empatisk förmåga så kan man skydda sig mot utbrändhet.
I Italien är livet att känna, leva efter känslor. Man utvecklar delvis fortare sina alla sinnen än vad en belevad svensk gör anser jag. Man började med en bra start. Här är det icke fult att tala känslor kvinna, barn som man. Tvärtom. Däremot kan det bli svårare att hantera alla känslostormar.
Leonardo förstår inte vad ”utbrändhet” är efter mina fõrklaringar. Depression svarar han. Ja, fast i ett omgjort svenskt fenomen. Fõr när allt kommer omkring och jag får distans… Undrar även jag vad det är. Underliggande känslor som alldrig fått luftats…negativitet, ångest, skuld och skam kan ge depression – eller utbrãndhet som vissa vill kalla det.
Jag säger hellre idag en form av depression som man själv bõr sätta fingret på varför man ej en vacker dag inte kan utfõra de sysslor man gjorde igår. Vad tycker ni? Vet man vad som orskade ”utbrändhet”?
Foto/ Där är hon som har ”smooth-legs” efter alla de där 4 🙂 ! Oh, vilken gunga de hittade sig i fredax efter de lämnat av mig i staden. Katariina iklädd ett av alla de fynd som hittades av den andra stenbocken.
Jag är i skrivaretagen idag som ni märker och grymt sugen på hemmagjord kanelglass. Var lite utav en ”tokfia” igår…åt massa kanelglass. Himmelskt god. Iomed detta så kommer väl snart en sjunde cellulit…mitt kroppsdyrkande jag av mig själv. Skulle det kunna ledas till ”utbrändhet”?
Utbränd av min fåfänga. Nja, bara besvärligt att man ej kan uppskatta sina cellisar och sluta bry sig vad andra tycker och jag själv, ja en form av dålig självkänsla. Â andra sidan om jag får välja väljer jag utan – de tror jag de flesta skulle välja. Om förnuftet finnes och din självinsikt toppat med empati klarar man sig i många läger – det tror jag.
Puss
Posted with WordPress for BlackBerry.