När jag får barn skall de definitivt gå klädd i den här konservativa stilen. Med puffar och kråsblus. Cashmere jackor i marinblått och ullstrumpor i beiget med skinande blanka skor på små fossingarna. Som en liten prins eller prinsessa som skall bege sig ut på nya upptäckter. Exakt som i mina sagor som barn. Det funkar ju här i Padova. I Sverige kanske det skulle vara lite halvtokigt att komma klädd i puffar och krås hetandes Eduardo eller Francesca 🙂
Igår fick vi besök av lilla Nora 13månader. Antonellas vän´s barn. Mamman hade glömt att skicka med extra ombyte och vips så trollade Antonella fram hennes sons gamla uniform. Tänk att lille Legolas har masat omkring i denna med puff och krås 🙂
Den ser ut som ny den där lille dressen från 1979.
Jag skickade detta foto till min syster Susanne som har 2 barn. Hon trodde fotot var från 1979 hahaha. Jag påpekade att Leonardos mamma klädde honom framtill 6års ålder med skjorta med stor rundkrås krage påliggande på fina cashmere tröjan och knickers till. En dag kom han hem från skolan och frågade om inte han kunde få gå klädd som hans kompisar….
Nej men lille stackaren…. Man kan ana varför killen är så känslosam och älskar vackra kläder med ett intresse får vad som är klassiskt och inte. Dit hör inga märkeskläder minsann, utan endast de finaste kvaliteterna – vem är dum att betala för ett märke när man ändå kan finna de bästa materialen utan flashigt känt efternamn som hans kära flickvän gärna vill spatsera omkring i?
Han säger att jag har låååååååång väg att vandra tills jag fattar kvalitet!