Upprördheten vid frukostbordet bestod idag utav en mängd skällsord från en vanligtvis tyst italienare till förvandlad best som ännu maler på om hur elaka svenskarna är. Jag hade velat kontra med hur elaka italienare kan vara fast hittade inget lämpligt ämne. Det är liksom ingen kraft i att börja snacka om miljömedvetenhet mot Italiens äldreomsorg.
Sedan så skall man som bekant icke kontra, endast berätta fakta och efteråt knipa käft tills person lugnat ned sig. Jag håller med honom. Det är förfärligt hur vi tar hand om våra egna som givit oss livet.
Leonardos farmor bodde sina sista levnadsår i sitt hus som hon vuxit upp i. De 20dagarna framtill hennes död blev slutstation sjukhuset. Det är mycket vanligt att man i Italien anställer en person som tar hand om de äldre, hemma i sitt egna hus. Generationen har förändrats så idag är det inte säkert att alla döttrar är hemmafruar så de kan ta hand om sin gamle fader eller moder mot ålderns höst.
En såkallad ” badante” bor med den gamle. Tar hand om dem på alla sätt och vis. Lagar mat. Matar dem om så behövs. Tvättar dem, om så behövs. Socialiserar dem. Livet skall fungera som vanligt hemma i det egna hus med sin hemhjälp och nya vän.
För mig är detta något helt fantastiskt underbart att ge sina föräldrar mot livets sista år. Jag kan bara gå till min egna mormor som blev änka vid 52 års ålder och lämnad med ett stort jorbruk och tillhörande djur. Vad hände?
Jo, allting såldes. Hon köpte sig ett hus inne i den lilla byn där hon levde sitt liv med vänner omkring sig firrandes med sina sysslor och vardagliga ting. När hennes barn började anse att hon ej orkade med huset och det ej var lika skinande rent som från de första åren så bestämde man att nu skulle hus säljas och mormor in på ett servicehus.
Efter detta hade gjorts så blev min mormor förändrad. Man tog bort något som var henne kärt. Sysslor som hon kanske ej firrade lika snabbt som tidigare. Allt i huset ”tycktes” inte vara i perfektion. Barnen fattade sina beslut och deras mor fick bara vara med på noterna.
Enkel matematik varför min mormor blev ännu sjukare och till sist fick hon alzheimers. Jag ger mig tusan på att denna sjukdom är mindre vanlig här i Italien där folk tas hand om utav sina nära och kära. Här där folk små pratar med varandra även om man inte känner varandra. Här där värme och kärlek finns bland sina medmänniskor.
Foto/ I helgen bor vi ensamma i farmors hus. Hennes hemhjälp bor fortfarande kvar, en kvinna som numera tar hand om de som kommer på besök…. 😉 Hon bor gratis. Hon sköter om det gigantiska huset. Hon fixar allt grönt och frukt. Hon får huset fortfarande att fungera utan naturmänniskan farmor i livet. Allt detta året om.
Man har en badante även som låg eller medel-inkomsttagare i Italien. Det kostar oftast svart och hela familjen är med och bidrar en slant till detta så sina kära kan fortsätta sina liv som vanligt.
Hur skulle ni vilja avsluta era sista år?
Herr och fru romersk staty välkomnar oss så angenämnt till Villa Giulia!
Posted with WordPress for BlackBerry.