Jag blev sårad i Sverige. Jag fick en ny insikt i hur elaka människor kan vara mot andra ( detta fallet jag). Det skojiga är att jag själv inte håller med vederbörande röst som på sitt härskaresätt ville påvisa mig rädsla och översitteri. Ändå, tvivlar jag på mig själv (??) ! Jag måste då skriva till mina 2 bästisar ( ni vet vilka ni är ) och bara höra mig för om jag håller på att bli sådär, som denna ansåg att jag var. Jag är ju en sådan där rackare som alla alltid vågat säga rent ut vad de anser om min personlighet eller mina handlingar – vilket jag ser som positivt.
Jag tycker att jag blivit tvärtom som denne person tyckte…. det är det som är humorn i det hela. Eftertankar mina vänner ( därav att jag idag kan se det med humor…) men när man blir angripen just då av någon som säger rent ut sårade saker till en, utan förklaringar, nja då blir jag ledsen.
Varför blir jag fortfarande så sårad?
Kan någon annan människa ta ifrån en ens egna känslor?
Jäkla många ”selfies” 🙂
Insikten kom då jag fann en känd bloggare igår brevid mig som berättade att hon skrev ärligt, innerligt och öppenhjärtligt spontant om sina känslor. Det var ingen av hennes vänner eller familj som icke hade missat detta.
Hon hade hamnat i bråk med hennes egna pappa, som tyckte att hon skrev alldeles för utelämnande om familjen. Att hon var falsk. Att hon skrivit en känsla om saknad av familje medlemmar och nästa inlägg om att hon känt utanförskap. Detta hade gjort henne väldigt sårad över denna oförståelse att de var hennes egna känslor som hon skrev om – känslor som ingen annan kan ta ifrån henne. Kanske det är en ny era nu. Kanske denna tjej ändå snackar runt med alla sina vänner och kan även berätta sina känslor för hennes familj.
Det är ju oxå så att för vissa människor så förändras vissa känslor dagligen – man kanske har ett visst hopp om någon förändring.
Vad är skillnaden?
Renee Nyberg var som vanligt varm och trygg.
Ingen. Vem bestämmer om dina känslor? Jag anser att denna pappan som blev så upprörd borde ställa sig frågan; Är det verkligen sant att min dotter är falsk? Är jag helt säker? Om jag fick välja känslan att välja att icke känna så, skulle jag ändra mina tankar, då?
Det måste kännas tråkigt ledsamt när man har sådana här tankar ….Jag tycker det är tråkigt själv. Man kanske skulle vända på tanken? Enkelt är det inte MEN tänk om det är pappan som känner sig falsk gentemot sin dotter?
Detta händer icke ofta i Sverige ( men in Italia) att man får låna hem en fylld IKEA påse med kläder hahah – Vi bara hivde ned allt vi såg..vi hade bråttom. Vi skulle på TV inspelning jag och Katariina 🙂 ! – Tack du okände vintage store somewhere in Stoccolma.
Jag blir sårad över att vissa inte tror att jag har förändrats. Att jag spelar någon typ av roll. Innerst inne vet jag att dessa människor bara är stressade inombords och att de missunnar andra en glädje även om jag absolut inte har de jag vill i mitt liv. Hahaha, det e det som är ännu värre….. Det är liksom irriterad över att jag ändå kan känna glädje (??) än fast jag saknar massa saker i mitt liv.
Varför kan man inte bara vara glad över att någon annan känner att denne mår bra? Inte alltid, men så bra att jag inte behöver ha vissa nära som vill trycka ned mig. Denne är jag.