Att vara rak. Måste det betyda automatiskt att man är kritisk? I Sverige om det visar sig att man är lite av en besvärlig människa ( enligt andra) så skyddar man sig oftast med att säga; ” Jag är en rak person och jag säger vad jag tycker.” Att vara en rak person, är inte det att komma till saken på en gång utan att föra en monolog med sidospår och aldrig följa den röda tråden? Att hålla sig till saken, stå för vad man anser är korrekt och vara tydlig.
Man bäddar inte in ord i bomull utan den raka kommunikationen är en sådan att t om en som är asocial kan begripa ialla fall 80% av vad som sägs. Detta är vad rak kommunikation är för mig.
Vissa verkar tro att en rak kommunikation, då måste man först och främst låta lite arg hård på rösten och vara kritisk. Allt för ofta när man har något ( vilket man tycker själv är befogad kritik) på hjärtat som betyder något mindre roligt att häva ur sig mot annan person, så har man blåst upp sig själv till en riktigt dryg otrevlig typ – för här skall ageras med en rak kommunikation!
Jag själv har hörts relativt högt irriterat säga till andra vid dialog; ” Snälla, jag har en rak kommunikation. Du borde uppskatta det istället…” Varför skulle de uppskatta att jag är en irriterad Veronica med barsk röst pissig attityd berättandes vad jag anser?
Ingen, har i sådana fall en rak kommunikation i Italien. INGEN.
Eller kan det visa sig vara tvärtom? De har en kommunikation som de vänder till en fördel för båda när de talar, de väljer att kompromissa sig till en rak kommunikation. Kan det möjligtvis vara så?
Så där tänker jag alltid när jag ser några streck eller en prick dit ritad på en målning.
Andra intressanta fenomen när det gäller diskussioner är om vidare man kan, vill eller skall ta ställning. Varför skulle man inte ta ställning till vad man själv anser är rätt?
Man tycker väl alltid någonting. Antingen är något rätt eller fel. Att lägga sig i vissa människors angelägenheter kanske ej bör göras, men om man frågar vad någon anser, så har många människor svårt att ta ställning. Varför?
Tycka något gör man alltid, det kan man icke bortse ifrån. Däremot så kan man se saker på ett diplomatiskt vis MEN innerst inne väger alltid något alternativ tyngre och känns mera rätt. Den värsta är att tycka det ena till en person, för att sedan tycka det tvärtom inför den andra – Knappast att vara diplomatisk. Knappast att vara rak.
Det är en av de värsta egenskaperna jag vet ” vända kappan efter vinden”, fortfarande hålla sig mentalt på barnstadiet samt vara en fegis 100%.