Av någon lustig anledning verkar mina julledigheter slutat tillbringats i sol och värme. Nu gäller skidåkning. Att åka skidor i 7dagar är förknippat med blåmärken. Varför är jag så dålig på språk och skidåkning? Varenda lärare efter mitten av veckan ser helt slut ut vid min sida. De vill hellre lära ut skidåkning än snacka historia och vilka kändisar de tränat. 
Colette ser även hon lite trött ut efter oändliga teorier, analyser toppat med historier från mig. 
Ok, visst e det friskt med detta att få vara ute och fara omkring. Jag känner mig ändå alltid så himla mycket till besvär på en skidsemester och löljigt bortskämd. Jag kan aldrig åka med Lego för han är alltid i backen vid 8. Jag måste alltid hållas på med och fixas runt med på hotellet, som om jag vore ett litet knyte.
Måste åka till speciella lifter för det är där Legolas vill äta lunch och sedan skall jag helt proppmätt få åka med lärare ned och halvt slå ihjäl mig 100 år gammal. De där 3 timmarna tar så lång tid oxå, men jag vet att vid varje efm så väntas min belöning i form av ångbastu och spa. 
För uppklädd är jag alltid oxå i Alperna. Det jag inte fattar är att jag kommer från kalla Umeå och kan inte veta att man skall klä sig rejält med massa varma kläder. Jag vågar inte fråga hur alla donnor praktiskt får ihop det, med först middag och sedan efter några timmar ses man på danshak. Jag kan omöjligt stå i varma koftor, tröjor och annat tjafs på disco? Jag begriper inte hur de bär sig åt för där är plötsligt alla klädda i silkiga klänningar.
Verbier gillade jag inte. Fullt med svenskar överallt och North Face – Usch !
Nej, tack du har man kroners över så lägg dem på ett mera sofistikerat ställe där jag slipper se halva östermalm-stureplan sitta och vara allmänt fjantigt stela på uteställena i den lille byn.
Nej, det blir Frankrike i år med bearnaisesås och Corton-Bressandes Grand Cru i glasen 🙂 Vad orten heter har jag redan glömt MEN nytt för oss båda, ja definitivt för mig.