Funderar pa hur manga utav oss som stravar efter att vara eller bli, perfekta. Jag sjalv ar inget undantag. Jag gillar att vara perfekt fast inte till vilket pris som helst, saklart. Nu talat jag inte om pris, som har att gora med de yttre attributen. Nu talar jag om priset, som vi spelar mellan manniskor. Priset som sager: Vad blir jag tvungen for att gora det har helt ratt? Ar det vart sitt pris?
Man maste sjalv ta stallning till hur viktigt det ar att vara perfekt infor sig sjalv, for andra. Vad ar det for val hos manniskan, som gor att man valjer att ta strid med sina nara vanner, familj, kollegor eller annat folk man moter dagligen? Tanker pa att jag ofta vill och tror mig ha ratt i manga situationer och rent reflexmassigt sa vill jag vinna – en normal kansla, fast jag ar sa ivrig ibland att jag inte lamnar en eftertanke till …. Ar detta verkligen vart sitt pris?
Onskar att ALLA fick mig att kanna sa har 🙂 , fast framfor allt jag sjalv. Fast vem bestammer vad som ar perfekt? Samhallet? Du? Din pojkvan? Din familj?
En Italiensk vaninna till mig berattade nyligen att hon och hennes syster fatt arva en del smycken efter deras moder som precis gatt bort. Deras moder gav daremot inga anvisningar i testamentet vilka smycken den ena dottern eller den andra skulle tankas arva. Detta har nu skapat den varsta catfighten i manna minne. Min vans syster som vi kan kalla Daniela tycks vara valdigt envis over att hennes mors bedarande 2carats diamantring borde gnistra pa hennes ena hand. Vilket min van som vi kan kalla vid namn, Alessandra ar noga med att de tva skall forsoka tanka sig, att om den ena far den vackra ringen sa far den andre nagot utav de andra juvelerna. Nagot som ar otankbart for froken Daniela. Ringen tycks vara ett hett byte for Daniela, och detta vill, och tanker hon inte dra sig ur i att tycka, samt vilja anpassa sig mot sin systers krav pa att de atminstone kan kompromissa. De for mig som ar perfektionister har svart att kompromissa, for det vore att medge att det du uppfattar som ratt kanske inte ar den basta tankbara losningen.
For mig som lyssnar pa detta som utomstaende, sa ar det rent ut sagt lojligt att man inte kan, salja skiten! Casha, in lite kroners pa de dar smyckena tanker jag , fast jag aktar mig att saga det sa burdust som jag tanker… Formodligen, blir det att man vanhelgar moderns minne om man saljer dessa agodelar….
Man maste ju anda stalla sig fragan? Ar de vart dessa slitningar mellan tva systrar pga av nagra juveler? ” Man skall valja sina strider ”, ar ett klokt ordval att lamna eftertanke till i sadana har situationer. Bada vill vinna, bada ar perfektionister en utav dem kan tanka sig att kompromissa, den andre inte.
Detta abstrakta substantiv borde vara de efterstravande.
Helt ratt Izabella. Det har med att kunna svalja sin stolthet och kompromissa ar svart for vissa.
Jag hoppas att nagon utav dem kan ge med sig, och da kanna att man trots allt utan dessa ”smycken” kan ga vidare och ma bra. Pa ett satt sa, kanske det inte har med ”smyckena” att gora heller, utan nagon sorts vinning utav makt. Nagot som legat och grott inunder och nu nar detta hander kommer allt upp till ytan.
Livet ar for kort for att braka med sina nara & kara. Medkansla for varandra och forstaelse borde vara hogst pa prioriteringslistan.
Folk ar egoistiska. Trakigt med din slakt. Hoppas att de loser det.
Kram by Vero
Det låter väldigt tråkigt och jag är ganska säker på att de båda vet att de har fel och gör fel och kanske t.om. har lagt tanken på att sälja och splitta men som du säger att då kan de vara respektlöst mot modern för de är hennes ägodelar osv. Men jag tror att stoltheten som italienarna/italienskerna förstör så mycket. Likadant i min släkt. Nära syskon (inte med min bror) pratar inte med varandra eller bråkar för en sån skit grej och jag vet att båda vet att de har fel……hemskt och det förstår inte att de förstör för så många andra och fler blir inblandade och sårade vare sig de vill eller inte