Statusen just nu ar: Gladast! Har varit och traffat en fantastisk manniska vid namn Desiree Puccini. Bara namnet far mig att vilja sjunga Nessun Dorma, ljudligt hogt och intensivo…. Hon ser ut som en petite fransyska, ror sig som en sadan oxa. Elegant, smidigt och behagligt. Fast fran hennes glada intensiva leende mun kommer italienska ord.
Bruna intensiva ogon som ropar sydeuropa. Vem ar hon da? Jo, en svenska fran Jonkoping. Alskar att kvinnan lyckats med att bo har i provinciale Padua i 20ar (?) ! Allt kan ordna sig, alltsa. Man kan sta ut i detta utseendefixerande, uppstyltande hogborgerliga samhalle. Man kan overleva har som en utatriktad svenska. Ja, ar svaret, for hon vet vad hon vill och hon kan tala for sig. Hon har likt jag gjort samma resa. Ni vet vilken jag talar om 🙂 !
Ar valdigt glad att ha traffat en van i henne, och nu verkar det som svenskorna bara hoppar fram. Hon har en annan van som heter Sylvia som aven hon bor har i trakterna. Spannande.
& vet ni att denna gang var det inte jag som tog steget att komma fram. Det var Desiree. Narmare bestamt nar vi var och at familjemiddag i Pellestrina sa kom hon fram efter att hon hort mig tala svenska bakom hennes bord dar hon satt. Jo, ibland trillar det ut lite svenska ord som; Sluta, herregud, ojojojo, meeeeeen, asssa osv…. & den typiska; Ahhhhhhha – med vidoppen mun, pa bade in-och ut andning. Den som ar speciell for oss svenskor. Den som hjartat finner enormt sexig. Undrar varfor? hihihi.
Har ni tankt pa den? Nar nagon sager till er nagot hapnandsvackande och ni oppnar er mun och bara; ”Ahhhhhahhh, ahhha ok, ja just det” ! Sa talar INTE italienskorna 🙂 !
Glad for den har vanskapen 🙂 !
Nu packa, och sedan ivag pa middag.
Kram pa ER!