Forts, mitt mote med spirituella Anna-lena Lampe.

Minns att jag vandrade runtomkring i skogen den kalla november dagen, dock gnistrande vacker. Mitt ex satt inne hos spirituella Anna-lena i ca: 1,5 timme. Han liknade numera Greven Dracula efter hans sittning var klar. Tyckte synd om honom. Han vagrade beratta vad som hade sagts dar inne. Inte forran nagon manad efterat berattade han, att hon hade fatt kontakt med hans far som dog nar han var bara ett litet barn. For honom var det en befrielse att fa veta att nar han som han ofta gor smeker sitt kna, sa ar det pagrund utav att hans far tar vid honom, och ar narvarande varje dag vid hans sida.

Dags for min sittning. Anna-lena tander ett ljus speciellt for mig, tror hon ber en bon oxa om jag inte minns fel. Allt spelas in pa band. Sedan satter det igang. Minns att jag var sa nervos, kandes som jag svevade ovan jord. Hon fick direkt kontakt med en man som sag utlansk ut, lite grova drag i ansiktet. Ikladd ett blastall med en morakniv i ena brostfickan. En utav hans fingrar var illa tilltygad.

Hon fragade mig ifall jag kunde veta vem det var som kom till mig fran andra sidan…. Jag borjade tanka pa alla mojliga som jag kande som hade gatt bort till andra sidan. & denne man, vem var han? Lat som en person som inte jag kande till. Hon borjade forklara hur det sag ut runtomkring honom. Det fanns en flod som rann brevid det roda stora huset. En ljusbla moped som jag visst gillat nar jag var liten. En massa djur, en ladugard. MIN MORFAR, hon hade fatt kontakt med min morfar, Axel!!!!

Han borjade skratta, han skrattade sa gott dar upp i himlen, nar jag hade brast ut i den jublande meningen. Han sade att; Veronica hon var alltid en vilding som barn, och alltid glad. Hon rusar igenom livet alldeles for fort sa hon hinner ej se vilka mojligheter hon har framfor sig. Jag blev lite tvekande forst, sa jag ville ha ett bevis pa att hon verkligen hade fatt kontakt med min morfar, min snalle morfar som jag ar sa himla lik till personligheten. Han som har civilkurage, han som alskar rattvisa, han som har en burdus framtoning.

Nar han visade Anna-lena den nyckelring som jag alskade som barn, da brast jag i grat. Jag kunde inte sluta grata…. tararna forsade och forsade pa hela mig, likt floden som rann utanfor min mormor&morfars ladugard i akulla/Bygdea/Vasterbotten. Ni forstar att denna nyckelring, beskrev AL som att; ….det star nagon skrift pa den, och nar man blaser pa denna lilla silvriga mynt plattan sa vrids den, och i fartens hastighet kan man da utlasa pa engelska ” KISS ME” !

Jag kunde knappt tro att det var sant det jag horde. Hur kunde hon veta, detta? Omojligt. Min morfar satt alltsa uppe i himlen och talade genom AL till mig och hon tolkade hans tal vidare till mig. Ingen kunde veta att jag hade fatt en sadan nyckelknippa utav min morfar nar jag var 5ar. INGEN, bara min familj, och de hade knappast ringt intill Anna-lena. De var valdigt skeptiska.

Hur tar min mormor detta, som var vid livet denna tidpunkt? Min mamma? For ni kan tro att jag ringde upp dem bada pa vagen hemat…… Som sagt var mitt talamod har aldrig varit kant for att vara langt. En utav alla mina svagheter.

…..forts foljer….

For ER som vill fa kontakt med min spirituella van Anna-lena Lampe ar valkommen att maila mig till: [email protected]