Saknade mina systrar oerhort mycket igar. Har just nu ena, Sandra i Thailand pa semester. Den andra i norrland. Susanne kommer med pojkvan och Smilla till Italy den 25augusti. Skall bli sa mysigt att se dem igen och visa dem mitt Italien.
Igar hade vi var avslutnings middag pa Belvedere/Nobu for denna gangen och detta arets Mykonos-trip. Dar satt vi ett gang pa 15pers. 10av dessa hade inga syskon(?) ! De var ensambarn. Detta inkluderar min Leonardo. Det bekom mig att det maste kannas sa trakigt och ensamt att ej hava nagra syskon att dela sina erfarenheter med, att kunna ringa dem nar man ej kommer overens for ett slag med sina badas foraldrar, att inte ha nagon som ar ”kanske” som dig sjalv, eller nagon du kan tukta att bli som dig sjalv:), eller den kanslan att ni ar syskon fast anda sa olika ! De som ar, verkligen DINA, ditt egna kott och blod. Ledsamt att vara utan dessa syskon.
Somliga har turen att fa manga syskon som min van Katariina som har 4kids. Min van Anette som jag bara maste halsa pa sa fort jag kommer mig till Amerikatt hade den otroliga turen att foda fram 2st inom 2ar, forst kom Ariana, och sedan Tristan…och dessutom en av vardera kon. De bor I Washington.
Nu har Anne fatt sin lilla Audrey, och min karaste vaninna:
” Snalla, paborja genast barn nr2 sa fort som mojligt:)” !
De ar en gava att hava syskon. De berikar ens liv, och man ar aldrig ensam. De kan konsten att kritisera en pa bade gott och ont. De vet vem man innerst inne ar, da vi bada kommer fran samma lank. Det ar tryggt, och det ar en lyx, iallafall kande jag den kanslan igar bland alla de 10 som var utan nagon att kivas med.
Note/ vandringens jag pa vag uppfor, uppfor en utav branta vagarna efter lunch. Kommer sakna all tzatziki 🙁 !
Nu min sista spa timme sedan packa allas vaskor for att bli skjutsad mot flyget, och Venedig.
Posted with WordPress for BlackBerry.