Visst, har ni last det sorgliga inlagget om Helenas kamp mot hennes cancer? Jag postade det tidigare idag. ” Mitt liv har satts pa paus” heter inlagget. Kanner inte Helena personligen. Helena ar min mamma Sylvias vans dotter.
Funderade lite medans jag PW:ade idag, varfor vissa drabbas eller siffermassigt sa manga som 1 person av 3 nagongang utav denna fasansfulla ondska? & det varsta i allt sitt egna lidande, som den person som far cancer, ar att se hela dennes familj bli drabbad, aven de.
Vad ar det som vill en person och en familj nagot sa ont? Skulle man kunna fa tanka sig att det ar ett budskap till vi pa jorden att vi maste vara mera uppmarksammad over hur mycket vi forstor utav det vackra pa var jord? Att de dar i universum giver oss allt detta ”onda” for att vi skall leva i nuet? Kan det vara sa att dar uppe i himlen vantar nagot annu battre, det verkliga paradiset? Kan det vara sa att det riktigt goda manniskorna drabbas, och det kommer till nagot som ar annu battre an att vara pa jorden? Alltsa, att det blir ett satt att tanka tvartom, istallet for att tanka pa allt ont, som sjukdomar, krig och svalt som finnes har pa jorden. Att det ar BATTRE i himlen. Problemet ar ens familj som man lamnar kvar, som fortfarande maste plagas av minnen da ens son, dotter eller far fick ga igenom denna ondska. Om vi alla kunde tanka oss att doden inte ar farlig, hemsk eller ond – utan det ar sjalva sjukdomen i sadan som ar den som vi kallar ”ondo”.
Detta kan lata valdigt provocerande, och det ar inte min mening. Utan jag forsoker bara forsta hur mycket elande och elaka ting som drabbar, sa som jag ser det oskyldiga, snalla manniskor. Folk som varit levnadsglada, atit nyttigt, ej rokt, knappt druckit en droppe alkohol – drabbas av denna horribla sjukdom. Jag far inte ihop det. Jag vet minst 2 personer som levt sa, fast anda drabbats.
Jag laser mycket och som ni vet ar jag mycket intresserad utav tankens kraft. Jag tror pa att man har levt manga olika liv och kommer att fortsatta med detta. Det ar darfor var passion for livet har och nu ar sa stor och viktig for oss som lever. Man minns oftast inte sina tidigare liv. Vissa som ar synsk, kan fa fornimmelser eller vara medveten om vilka de varit i sina tidigare liv. & jag vill och tror att vi alla vare sig man drabbas av ondskan, eller dor av andra ting, forstar att nar vi alla kommer till himlen och dar far ro,och ingen smarta langre finns, sa stannar var sjal dar medans vi fods pa nytt nagon annanstans.
Detta ar min egna filosofiska funderingar kring allt det onda som drabbar oss manniskor. Allt skrivet med valmening framforallt till alla som har eller haft nara och kara drabbad utav sjukdom, olyckor, varit i krig eller annan lidelse. Jag forstar att saknaden ar stor eller kommer att bli.
/ Karlek fran mig
