Skulle till Venedig hamnade i Umea’s lilla by Vännäs.

Alla vännäsbor torde ha hört historien om den stackars italienaren, som hade köpt en biljett till Venice (Venedig) men som till sist hamnade i Vännäs. Jag har hört den i litet olika versioner och har ofta tvivlat på sanningshalten i den.

I kväll händer något i det närmaste otroligt. Jag spelar Betapet med en kvinna från Gotland. När hon hör att jag är från Vännäs erinrar hon sig historien också men då sedd från stockhomshorisonten. Här kommer hennes historia på vars sanningshalt det knappast finns någon anledning att tvivla:

Jag satt och sålde SL-biljetter på T-centralen, när jag ett tag jobbade som spärrvakt och i biljettluckan på SJ/SL på
Stockholms Centralstation.  Detta hände på vårvintern 1978 eller 1979.

Jag satt ensam där nere och sålde SL-biljetter. Plötsligt dyker en liten knubbig italienare upp, finklädd i mörk kostym och gråter och utbrister följande: ”I ask for ticket for Venice and end up in small village in the north of Sweden”

Jag trodde först att jag hört fel, så jag sa ”Pardon me, what did you say?” så han upprepade det hela. Jag hade naturligtvis fruktansvärt svårt att hålla mig för skratt, men bad om ursäkt och bad honom vänta, så att jag kunde kontakta chefen, så att han kunde få kompensation för det inträffade.

Jag sprang upp och in till närmaste chef och berättade episoden och skickade upp den stackars italienaren till honom… hur det gick sen fick jag aldrig veta.

Så var det med det… så nu vet ni. ”Den gamla skrönan” är alltså sann.
Varma hälsningar till alla Vänäsbor m.fl.
Maria Gutebring

Jag hoppas att detta ar en ” Klintbergare” sa att saga, en vandringshistoria 🙂 ! Detta later riktigt sjukt for att vara sant.

/ Vero