Jag grater ofta.

Jag grater ofta. Jag bor i landet dar det anses som nagot starkt att grata. Ar det darfor jag grater? Nej, jag grater for att jag behover grata. Det ar naturligare att grata har, vilket jag ar oerhort tacksam over. Jag kan grata till allt mojligt. Ofta nar nagon blir orattvist behandlad. Jag kan grata nar min pojkvan, handlat fel och jag forstar att han inser det nar allt blivit sa tokigt, pga av omstandigheter runtomkring. Jag tycker synd om honom, att han ej forstod battre. Jag kanner medlidande. Jag grater oxa nar nagon skriker hogt at mig, eller blir forbannad.

Denne person tror han ar forbannad pa mig, fast i sjalva verket har jag vackte nagot i honom sa han blir forbannad. Jag blir ledsen pga av att han inte har battre forstaelse. Han ar inte bara min pojkvan, ( hihihi ) kan vara andra personer oxa, i min narhet. Jag kan grata over hur dumt jag handlat. Allra helst om jag gjort nagon illa.

Fast jag ar intelligentare an sa, att jag vet att jag grater for att jag blir upprord, att jag vill vara till hjalp, att jag blir frustrerad over att jag inte ar/var tillracklig. Igar sa var en sadan kvall, da jag blev ledsen och besviken, over att han ej forstod att han skulle lyssnat pa mig…..ja, eller att alla skulle lyssnat pa mig som ar/var inblandade.  Allting hade blivit sa mycket enklare for allas parter ( da det slapptes en bomb igar, dar folk valt att halla kaft istallet for att saga sanningen som alltid ar det basta, i alla lagen ) Jag blev ledsen, sa jag grat for en annans persons skull, da jag visst att det enda ratta var om ALLA hade sagt sanningen fran borjan. Nu far folk lida, och det ar det varsta man kan utsatta nagon for. ALLA visste, fast inte han som nu lider. Hemskt.

Jag kan grata over att jag blir frustrerat forbannad oxa…det ar dock lite enklare att halla i schack, den kanslan av grat.

Jag grater lite hitan&ditan, for saker som hant i datid, som jag ej kan gora nagot at. Jag grater over, vad som komma skall i framtiden. Jag sitter inte och grater for mig sjalv, utan nagon vacker nagot hos mig. Min familj, mina vanner eller min pojkvan, kan aven vara okanda personer eller bekanta – gor nagot, sager nagot, sa att de vacker nagonting inom mig…..nagonting som paminner mig om vad som hant, eller radsla over vad som kan handa. Jag undrar varifran det kommer?

Nar jag grater infor andra som jag gor, sa har alla italienska vannerna, och min pojkvans famlj en grym forstaelse. For har anses det som nagot vackert, starkt och att kunna vara i samspel med sina kanlsor. I Sverige ar det svarare att ha denna fortstaelse, de tror da att man ar manodepressiv. De skulle i narmsta kunna ringa psykjouren. Kanske giva lyckopiller…hhahaha. Det ar ju horribelt, att vissa kan tanka sa har.

Vad ar det som gor att det ar sa fult att grata i Sverige? Ser man sanningen om sina vanner, familj och pojkvan? Vilka reaktioner far du utav vissa manniskor, ar det lattare att bli berord utav nagon pa samma vaglangd? Blir Ni radda for personer som vagar grata, visa sina kanlsor? Varfor?

Om fallet ar sa, da ar man offer for en annans manniskas signaler, anser jag. Man har alltid ett eget ansvar over hur man valjer att tolka en situation, och hjalpa den personen som ar ledsen, och forsta sig pa. Oftast sa grater denne pga av denne sjalv- Du bar inte ansvaret. Grata ar en befrielse over nagot som maste bort fran ens kropp. & sedan kan man vara GLAD igen.

* skall tillaggas att jag ar ingen jobbig ”graterska” eller martyr. Jag bara ar.

& min pojkvan, tycker att nar jag grater ar jag som vackrast. Antagligen for att han ser att under den perfekta, rigida, tokiga ytan finns en VERO med ett hjarta.