Denna text galler ej mig personligen. Jag kan aldrig vara tyst. Manga kan daremot halla helt sonika masken. Staendes brevid sitt ex, som de delat kroppsvatskor ihop med(?). Skall mycket till om jag ar knapptyst. Menar att den karlsloken maste gjort mig mycket illa,da. Finns bara 2 som jag skulle kunna vara 50% tysta brevid om jag hade den oturen att hamna brevid 🙂
En som jag var ihop med i 4ar – nar jag var valdigt ung. En som besokte psykologen manga ggr efter vart 2,5ar forhallande. Da tyckte jag losers. Nu tycker jag mest synd om mig sjalv att jag inte forstod battre. Den forsta var en sadan dar ” Ja-men ” typ. En ointelligent varelse som gillade att trycka ned andra. T om hans systers man gav mig radet att fly….hahahah. Det ar riktigt hemskt, bara jag tanker pa det.
Den andre. Han som hade en mor som holl alla barnen i ett jarngrepp. Stackars, stackars honom – finns en bok som man kan lasa om man vill komma sig ur sin otacka familjebild…aller atminstone forsta varfor man ar i den fortfarande, och varfor man borde saga: ” Arrivederci !”
Den heter ” Karlekens Energi ” skriven av Ingalill Roos. Den handlar om omogna relationer och mogna. Kom precis pa, att dessa 2 larde mig mycket, trots allt ! Att jag INTE hade fel, utan att min magkansla var den ratta. Att den sistnamnda larde mig att vaga vara i narhet.
Sa, min passione tackar dig, innerligt for det 🙂 !
