OH, Tack alla mina hjartan for ALLA ”likes” pa mitt inlagg om min pappa. Min pappa som blev svart sjuk. Hur jag kande under mina tonars ar, tanker jag beratta om nagon annan kvall. Vad jag forstatt nu nar jag blivit aldre och klokare ar att jag levde i skuld, och manga ggr kande jag skam.
Blir sa glad over att NI laste inlagget. Genom min pappas sjukdom sa har jag blivit den jag ar idag. Min styrka ar fran min mors sida, och min morfar. Daremot denna kanslan att kanna mig ensam, och hava svart att vara just det – ENSAM, kommer fran min pappa.
Manga har sina problem gallande sina uppvaxt ar, och detta var min lott. Vissa vaxer upp med en avundsjuk mamma. Vissa vaxer upp med en alkoholiserad pappa. Vissa vaxer upp med daglig misshandel i hemmet. Vissa vaxer upp med en dominat moder, en syster som ar svartsjuk pa dig, en pappa som ar franvarande osv osv…… Alla har nagot som de ”brottas” med i livet, nagot som de tagit med sig fran sin uppvaxt.
En vaninna till mig berattade att hon haft sadana foraldrar som ”lyfte” upp henne alldeles for mycket. Hon var helt enkelt den basta, den basta ALLTID. Det fanns aldrig nagra problem, for de problemen tog hennes foraldrar hand om. NI forstar att detta ar inte heller den ultimata uppvaxten.
Nar man sa smaningom kommer till insikt, om vem man ar, och varfor man handlar pa ett visst satt, sa kanns livet enklare.
Manga fragar mig om passionen ar den ratte. Vem vet sadant? Vet NI om ER partner, pojkvan sedan 8ar tillbaka, ER fru ar den ratte for ER, alldeles sakert? NI hoppas det, fast alldeles sakert kan man aldrig veta.
Tank OM, livet forandras som det gjorde for min familj, for min pappa……. Tank om den personen inte synkar med dig senare i livet? Tank OM, det hander nagot oforutsagbart i livet som man inte kan rada over. Ingen kan sakert veta, tror jag personligen.
Min dagens outfit, 745dagar sedan i Mykonos min favvo ! 🙂 !
Jag skriver framforallt for mig sjalv & for att jag vill dela med mig utav mina erfarenheter. Lyckliga som olyckliga. For mig kanns det ett steg narmare, och bort fran min kansla av ensamhet nar jag skriver utav mig, infor ER & mig sjalv.
P.S Alla ar medvetna om att jag ar ironisk nar jag skriver om ”min dagens outfit”?